Premiär för GAIS

Förra veckan så var jag på min första fotbollsmatch. Jag tyckte det var kul i en knapp kvart. Farsan tyckte det var bland det största som någonsin hänt. Ni ska veta att han har tjatat som bara den om att jag måste skriva om besöket.
   "Glöm nu inte att skriva att du varit på GAIS för första gången. Inte att du kollat på din första fotbollsmatch eller nåt sånt utslätat. Du har varit på GAIS- det är större", har han malt på.

Det verkade inte så stort tycker jag. En massa tjoffa, en hel del bröl och ett högtalarsystem för döva. Dessutom fick jag inte vara med och sparka, utan fick nöja mig med att klättra på klappstolar, gå i trappor eller sitta och hänga med farsan. Då har jag roligare hemma. Fast det är klart, när alla applåderade samtidigt var det riktigt skojigt. Också när de sjöng de där sångerna som farsan sjungit för mig tidigare (hela tiden).

Vad jag inte begriper är att de måste spela så sent? Jag blev ju sovsugen och sova, det är något jag vill göra hemma.
   "Hem", sa jag och då kunde farsan inte göra så mycket mer än att gå hem med mig. Han vet hur det kan bli annars.

Innan vi lämnade bygget hann vi bli fotograferade av en fotograf. Det visade sig att fotona han fotade lades upp på GAIS offentliga hemsida. När farsan såg det blev han jättestolt och sprang runt i lägenheten och pratade obegripligheter som att jag nu var döpt och godkänd och sånt. Det är kul när han blir så där uppspelt, även om man själv inte begriper varför. Här är det fotot i alla fall:

Länken till sidan finns här.

Att GAIS var kassa och fick stryk mot ett bonnagäng ska tydligen bara vara som sig bör första gången man ser dem. Farsan kallar det karaktärsdanande.