Hörde jag rätt?

Idag var jag tillbaka på platsen där jag föddes. Visserligen kommer det att heta att jag är född i Göteborg, men i själva verket är jag född på Östra sjukhuset i Göteborg. Knappt Göteborg alltså. Nu återvände jag till Östra sjukhuset, men denna gång var jag inte där för att födas utan för att genomgå en hörselundersökning. Den gick alldeles utmärkt. Jag hör bra på båda öronen. Det var ju skönt.

Fast ibland önskar jag nästan att jag hade haft lite nedsatt hörsel. Som igår till exempel. Då hade farsan varit iväg några timmar på eftermiddagen för att kolla på GAIS. Han kom hem och skrålade om och hade sig. Först skulle han fram till mig och pussas och kramas, sedan sprang han in på toaletten och skrek GGG AAA III SSS- GAIS GAIS GAIS och sedan tillbaka till mig för ytterligare ett pusskalas. Han betedde sig rätt barnsligt. 

   Farsan alltså, han är riktigt blödig och sentimental just nu. Vad han levde om, upp med mig i famnen, skrattade och sjöng högt om att atleterna är här, att deras sång aldrig dör ut och att de ska framåt och kämpa. 

"Du kommer säkert hooka med en person från Frankrike när du blir stor", vräkte han ur sig. Varför då, farsgubbe? "Eftersom den sången går i melodi till marseljäsen."

Herregud, här har man inte levt mer än fem dagar och redan ska framtiden utstakas. Fast sedan kom han på sin egen idioti och försökte väga upp det hela med en sång som går på melodin till Rule Britannia. Nåt om att grönsvart vinner varje läktarslag.

"Kan du fatta Klara! I den första matchen sedan du kom till världen så vann vi med 3-0! Är det inte underbart?", vrålade han ur sig. "Vi måste fira det med ett medlemskap i GAIS för dig!"
Mycket ska man behöva höra innan öronen trillar av. Som sagt, lite önskar jag att något av allt detta gått mig förbi på grund av dålig hörsel.

"Trots att tiderna ofta var hårda", sjöng han vidare, "Sken solen över Gårda. Det syns på varje äkta Gårdapojk.... nä tös, Gårdatös får det ju bli såklart."

Jag trodde aldrig han skulle sluta.

Risken är överhängande att detta kommer bli ett livstema. Morsan berättade att han övertalat henne att följa med på matcher medan jag var i magen för att jag skulle vänja mig vid sångerna redan innan jag föddes.

"Ungen ska på fotboll och då får dess paket följa med", lär han ha sagt.

Paketet skulle visst vara morsan det. Jag tror allt jag får hålla ögonen på farsan i framtiden.

Risken verkar vara överhängande att jag kommer få en förvärvad hörselskada på grund av dålig sång innan jag fyllt ett år...