Min första midsommar

I fredags fick jag fira min första midsommar. Då jag inte fattat vad det är för något bad jag om en förklaring. Morsan förklarade att man firar för att det är den dagen på året då solen är uppe som längst på dygnet och att det är värt att fira och att unga flickor plockar blommor och drömmer om sina drömprinsar och att allt är så romantiskt. Farsan förklarade att man firar årets längsta dag för att vuxna ska ha en förevändning till att supa sig fulla.

Jag vet inte vad jag ska tro men något vidare romantisk var dagen definitivt inte. Jag klagar inte för dagen var trevlig, men det var också vad den var, inget mer. Fast så är ju regn ofta en glädjedödare också. Vi skulle ha suttit ute i mormors koloniträdgård och ätit. Nu fick vi trängas på den lilla platsen under tak istället. 


Farsan säger att allt ätande också bara är en förevändning för de vuxna för att få supa. Nu tyckte jag inte att de vuxna söp speciellt mycket även om fotot jag tog kan antyda på annat. Min flaska innehöll i alla fall vatten.

Kanske var det för att sällskapet till största delen bestod av vuxna-vuxna som det inte dracks rejält med alkohol? Kanske för att jag tröttar ut mina föräldrar på nätterna genom att vara vaken typ hela tiden? Hur som helst så var alla utom jag jättetrötta redan runt klockan eftermiddag/tidig kväll. Så firandet rundades av väldigt tidigt och vi åkte hem så att farsan kunde somna framför fotbolls-EM innan matchens första frispark blivit blåst.

Det kan nog tänkas att jag kommer fira midsommar mer rejält i framtiden. Vänta ni bara.

 

Tiden går, jaget består

Gud vad farsan tjatar om att tiden flyger när man är medelålders och jobbar, vecka efter vecka passerar utan att ögat hinner blinka. Men tiden rinner på även för oss som inte har något jobb. Jag kan knappt minnas att jag inte kunnat röra mig av egen kraft och ändå känns det som att det var igår. Att gråta över för snabbt flydda tider är inte enbart er gamlingars privilegium. Det är även mitt.
   Fast nu gråter la inte jag direkt över att tiden fortskrider. Jag lär mig ju nåt nytt varje dag (in your face, morsan och farsan). Jag har till exempel slutat att åla mig fram och börjat krypa och innan det så började jag dra mig upp och stå lutad mot diverse bordskanter och hyllplan. Jag har också lärt mig att gå-stolar lätt rullar iväg om man lutar sig mot dem (in my face).

Härom veckan hade jag förövrigt en fantastisk morgon. Redan innan kl 9:00 hade jag hunnit med tre blöjbyten. Jag sket så att det smällde om det! Några fina saluter för sommaren som aldrig kommer. Det enda med det är att jag tycker det är lika tråkigt att byta blöja som jag tycker det är skoj att salutera. Svår ekvation det där. Lite mer byxfri tid kanske man kan önska sig? Så slipper ni allt gny och gnäll. Alla parter skulle tjäna på det, för det måste väl trots allt vara lättare att plocka upp en körva från golvet än att böka upp en blöja varje gång?

Jag har också fått träffa två av mina sysslingar. En jäkla massa släkt en har helt enkelt.