Avlämnad, inlämnad och utlämnad

De senaste veckorna har varit ganska tuffa för mig. Morsan och farsan har kokat ihop en massa fuffens. Det är inte en liten apparat som de dragit igång, det är något som de uppenbarligen planerat under en längre tid. I samråd med det de kallar för "samhälle" och "livet". Jag är besviken. Jag är avlämnad, inlämnad och utlämnad.

Avlämnad. Farsan lockade med promenad. Han rullade mig mot lekparken med de roliga gungorna. Han drog mig förbi gungorna till en instängslad gård. 
   Öppna grinden, kliva in, prata lent och gulligt. Nedställd på golvet, avklädd. Ett vink, en slarvig puss på pannan. Ett farväl.
   Han går. Jag är lämnad.

Inlämnad. På ena sidan glasdörren står jag. Gråter. Dörren är låst. På andra sidan finns farsans rygg. Den försvinner. Jag är ledsen. Farsan lyssnar inte. Morsan hör inte. Någon annan säger "Det är här du ska vara". 
   Här. Bland leksaker, bland andra barn, bland folk som säger att de är där för min skull. Att rummet finns för mig. För min skull. 
   En organisation. Dit jag är lämnad.

Utlämnad. Jag frågar farsan: Känner du dem? Jag frågar morsan: Vet du vad de heter? Inga svar.
   Nästa morgon samma sak. Nästa dag samma sak. Nästa... Ingen jag känner tröstar mig. Ingen jag känner ser mig. Jag står själv. Jag är utlämnad.
   
Varför?

    

Semesterfjanta på Koh Lanta

Då har man varit ute och sett sig om igen. Denna gång drog morsan och farsan iväg mig till Thailand. Det var tydligen dags för sol, bad och värme ännu en gång. Inte mig emot. Till den här resan hade dessutom farsan uppdaterat sitt pass, så jag behövde inte oroa mig för att han skulle bli stoppad vid gränsen som då vi for till Kuba. Han gör sina små framsteg ibland, gubben. 

Istället sparade han spänningsmomentet till då vi skulle åka hem. Vi var tvungna att lämna hotellet mitt i natten för att hinna till flyget. Då farsan drog den väska han själv proppat alldeles för full med saker genom hotellets korridorer så rasade den ihop. Det fick åtgärdas med lite tejp vid incheckningen. Några andra åtgärder fanns inte till hands klockan 03:00 på morgonen. Sedan var det bara att hoppas på det bästa.
   "Det är nog lugnt", sa farsan lite lamt och förhoppningsfullt.
   "En flaska sprit för mycket", sa morsan lite mer surt och med en vass blick mot farsan.

Det gick bra och då vi kom fram fanns alla saker kvar i väskan, som vid hemkomst till lägenheten såg ut såhär: 

 

Med Thailand gillade jag mest de som arbetade på hotellet. Jag lekte en hel del med dem. Jag uppskattade också havet och alla krabbor som hängde på stranden. De var snabba men här fick jag fast en på kort.

Till vänster

 

Vi var också på Monkey School och kollade på apor som cyklade och kastade bollar, fast det vill helst inte farsan att jag skriver om ifall någon djurrättsaktivist skulle få för sig att läsa det här.