För ett tag sedan så tog morsan och farsan mig på en semesterresa igen. Vi drog till New York. Tydligen ska det vara något speciellt med den staden. Först i början tyckte jag det var som överallt annars med folk som pratade, gick och åt. Bilar som brummade och rullade förbi. Inga konstigheter, inget speciellt. Men efter ett tag märkte jag att NYC hade något fler lekplatser, med något fler gungor än någon annanstans jag varit. Där fanns också fler tut-tut bilar än vad jag tidigare hört. Parkernas ekorrar var fler och större än jag någonsin sett. Tyvärr ville de inte bli klappade, trots att jag sprang efter dem.
Det var ju ganska mycket folk på gatorna också. Ibland stört mycket. Jag påpekade det för farsan en gång, varpå han började babbla om att jag aldrig varit i Indien eller gått längs med Shanghais gator en kinesisk helgdag. Nähä, nä nä, intresseklubben hissar flaggan. Jämt kommer det sådan där utläggningar. För min del räckte det och blev över med folk. Fast det hände ju att man fick lite plats för sig själv.
Jag tänker återvända till New York när jag blir stor. Då ska jag bli nåt stort. Större än staden. Jag ska lyckas. Vänta bara.
Det var ju ganska mycket folk på gatorna också. Ibland stört mycket. Jag påpekade det för farsan en gång, varpå han började babbla om att jag aldrig varit i Indien eller gått längs med Shanghais gator en kinesisk helgdag. Nähä, nä nä, intresseklubben hissar flaggan. Jämt kommer det sådan där utläggningar. För min del räckte det och blev över med folk. Fast det hände ju att man fick lite plats för sig själv.
Jag tänker återvända till New York när jag blir stor. Då ska jag bli nåt stort. Större än staden. Jag ska lyckas. Vänta bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar