En helg utan morsan

När jag vaknade på fredagsmorgonen berättade farsan för mig att morsan dragit till Stockholm över helgen. Det skulle tydligen bara vara en farsa hemma för mig att umgås med. Inget avbrott från vanliga vardagen den helgen alltså, lite tråkigt kan man tycka. För att liva upp det hela lite bestämde jag mig för att bete mig något annorlunda mot vad jag brukar. Jag gick all-in på att inte släppa farsan lös en endaste centimeter. Ställde han sig vid spisen för att laga mat krävde jag att få hänga på hans arm. Satte han sig för att äta eller dricka kaffe drog jag honom i armen och skrek tills han följde med mig dit jag tog honom, vilket oftast var till ytterdörren så jag kunde pilla på dörrkiken. Försökte han att diska klängde jag på hans ben samtidigt som jag tjöt. Jag var som en igel.

De enda gångerna jag lät honom vara lite i fred var då vi hälsade på farbror Henko och då mina kusiner kom på besök. Då lekte jag hellre med dem. Farbror Henko gjorde en massa skojiga miner och lät mig spela på hans datorskärm. Grejer som inte farsan håller på med. Fast som han borde. Kusinerna vågade inte göra annat än att följa mig då jag drog dem i armarna. Jag äger dem.
   Men mest av allt äger jag alltså farsan. Efter den här helgen tror jag inte att han kommer moppsa sig så mycket i framtiden. Han kommer nog vara lite mer foglig. 
   Inom kort ska jag även straffa morsan för hennes frånvaro. Jag ska bara lista ut något raffinerat först.