Hemma igen

Igår så kom jag hem till min lägenhet igen. Det var väldigt skojigt att återse Osborne och de andra pajsarna som håller till i lådan med leksaker! Det var inte lika roligt att behöva bli påtagen byxor och tröja när vi gick till affären dock. Jag protesterade lite då. Jag har blivit väldigt duktig på att protestera under resan till Kuba. Ibland när morsan och farsan vägrar göra som jag vill skriker jag högt, lägger mig platt ned med huvudet mot marken, kastar saker och försöker bitas så hårt jag kan. Man måste liksom redan från början sätta agendan mot sina föräldrar.

På planet hem räknade farsan ut att jag i dagsläget befunnit mig på Kuba i 1/6 av mitt liv. Det är onekligen lite lustigt. Den närmsta tiden kommer jag posta lite saker jag skrev under resan men som farsan vägrade att lägga upp. Enligt honom så var det för jobbigt att köa till de få publika datorer med uppkoppling som fanns, så då får det bli några tillbakablickande inlägg nu istället. Det gick förvisso bra att springa iväg till ett internetställe då han skulle kolla upp olika romsorters kvalitet den sista veckan. 
"Det är viktiga köp på gång", sa han med eld under sulorna på vägen till stället.

Synd för farsan så fanns det inga speciella kort som man måste ha för att kunna surfa att köpa. Inte där och inte någon annanstans och inte någon annan dag. Han fick till att handla sin sprit på chans istället. Morsan och jag enades om att sådant där beteende är mer gubbigt än gråa skäggstrån och att det tillsammans med cigarrköp måste betraktas som klyschgubbigt. Farsan är en klyschgubbe.

    

Tillbaka i Majorna

Nu har jag varit hemma i ett och ett halvt dygn ungefär. Det mesta är sig likt tycker jag även om det skapade en viss irritation inom mig att farsan städat undan alla mina filtar som brukar ligga över golven och alla mina leksaker och matrester som också brukar vara spridda över golven. Som om han städat undan mig. Som om jag inte fanns. Dumma farsan!

Nu är dock allt återställt till det normala i lägenheten igen. Det syns att jag bor här. Och det märks att farsan har saknat mig och morsan. Han är lite extra len. Det är fint tycker jag, men också någonting jag ska försöka pusha gränsen på för att se hur långt jag kan gå. Alldeles nu till exempel har han varit tvungen att bära runt mig för att jag inte skulle till att skrika. 
   
"Vad tung du har blivit", stönade han. Samtidigt som han snubblade på mina leksaker.

Jovars, en annan har ju börjat äta riktig mat. Mindre mixat, mera tugg. Det är mycket roligare att äta så. Till frukosten idag åt jag hårt tunnbröd och mesost gjord på getmjölk. En har ju varit i Norrland trots allt. Farsan rynkar på näsan åt att jag gillar getost. Samma sak över min kärlek till katrinplommon. Jag ska gilla allt som inte farsan gillar, russin till exempel. Och doppat bröd och doppade mariekex i apelsinsaft. Han hatar blöta kex. Ge mig ett uppblött kex. Ge mig den!

Jag har också fått två tänder i underkäken. De har hållit på att växa fram de senaste två veckorna, men nu är de nästan helt framme. Så därför har vi börjat med tandborstning nu. Det är väl så där lagom kul, men bara att vänja sig säger morsan. Jag har tydligen inget val. Livet är hårt.