Både morsan och farsan har pyntat min vagn. Morsan har ägnat flera timmar åt att sy och montera upp en mobil som nu hänger över vagnen så att jag har något skoj att titta på. Jättefina figurer har hon skapat. Nu ska hon dessutom sy ihop skallror till mig. Farsan ägnade fem minuter inne i en affär och köpte en pryl som han sedan hängde i fronten på vagnen.
Morsan är allt bra snäll hon som tillverkar saker till mig. Hon har mitt bästa för ögonen. När hon förbättrar min vagn gör hon det i syfte att jag ska få ut någonting av det. Farsan däremot, han tänker bara på det yttre. När han pimpar min ride så är det mest för sin egen del. Att han förlorar fett på poäng är väl ett enkelt konstaterande vi kan göra.
Likväl är det farsans utsmyckning som rönt mest uppmärksamhet på stan. Dagen morsan och jag åkte till Partille så mötte vi tre, av varandra oberoende, män som kom fram och kommenterade min vagns hänge. De tyckte det var fantastiskt med en så ung medlem till GAIS supporterskara. Sedan projicerade de några gram kärlek till mig, vilket gjorde både mig och morsan muntra.
Farsan däremot, började hoppa av glädje då vi återberättade det för honom. Han är uppenbarligen en ytterst enkel människa min farsa. Jag har klurat ut ett framgångsrecept för att få honom på gott humör. Ekvationen ser ut så här:
Dotter + GAIS = Glädje
Likväl är det farsans utsmyckning som rönt mest uppmärksamhet på stan. Dagen morsan och jag åkte till Partille så mötte vi tre, av varandra oberoende, män som kom fram och kommenterade min vagns hänge. De tyckte det var fantastiskt med en så ung medlem till GAIS supporterskara. Sedan projicerade de några gram kärlek till mig, vilket gjorde både mig och morsan muntra.
Farsan däremot, började hoppa av glädje då vi återberättade det för honom. Han är uppenbarligen en ytterst enkel människa min farsa. Jag har klurat ut ett framgångsrecept för att få honom på gott humör. Ekvationen ser ut så här:
Dotter + GAIS = Glädje
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar