Stockholmsbesök och onsdagsskrik

Ikväll har jag roat mina föräldrar genom att skrika som fan, hur länge som helst. Jag var liksom arg på nåt. Inget bestämt direkt, det var en mer odefinierad känsla. Ibland kan det vara så, att man har frustration eller nåt inombords och att det måste ut... Pappa blev jätteglad då jag skrek och skrek och spottade ut nappen var femte sekund där jag låg på hans arm. Han tvingades plocka upp den från golvet hela tiden. Morsan å sin sida stannade så länge hon bara kunde i tvättstugan. Jag har varit väldigt populär.

Det kan ha varit så att jag innehade ett uppdämt behov av att straffa farsan lite eftersom han har jobbat så mycket den sista tiden. Varje dag har han varit iväg och tagit hand om andra barn än mig och den enda dagen han inte jobbade så skulle han sitta för sig själv och göra skolarbete. Jag har allt varit lite arg på honom. Hålla på och jobba på det sättet.

Då har jag ändå blivit löjligt bortskämd och gullad med, för under helgen som varit har vi haft besök från Stockholm. En kompis till morsan har varit här. Hon försökte typ ersätta farsan eller nåt (han var ju inte närvarande som sagt). Första gången hon höll mig var jag allt lite rädd för att hon skulle tappa mig, för hon höll mig ganska taffligt. Lite valhänt sådär. Men på slutet av vistelsen kändes det bekvämt. Hon kan nog bli nåt ändå.

Detta är min friss. En ligga-på-armen-svett-frisyr:

Undrar om jag ska få för mig att vråla något i natt? Kanske, kanske inte...