Farsans första föräldradagar

Helt plötsligt en morgon (i måndags) så vaknade jag utan att morsan låg i sängen. Allt som fanns där det brukar ligga en morsa var två kuddar och ett täcke. Tydligen ska jag nu tillbringa dagarna ensam med farsan. Någon kunde ju åtminstone ha förvarnat mig.
   
Måndagen började med frukost och att jag plockade upp en liten ostbit som hängde i farsan skägg. Den åt jag upp. Sedan såg jag till att han fick dricka sitt kaffe kallt. Jag ville gå runt runt i lägenheten hållandes honom i händerna. Jag kan ju gå rätt bra själv, men ibland vill man ha sällskap ändå. Under frukosten och medan vi gick runt lovade farsan att vi skulle dra iväg och shoppa saker till mig dagen till ära. Fast då ringde telefonen och farsan drog in sitt löfte på 0,1 sekunder. Istället för saker så fick vi besök. Inget uppbyte om man säger så.  
   Men det var rätt trevligt ändå. Medan farsan satt och snackade sommaren, Kuba och den kommande hösten med miss E så snodde jag nappen från hennes son och försökte förstå mig på vad han höll på med där på golvet. 
   "Han försöker krypa, men kommer inte framåt", förklarade miss E samtidigt som hon skrockade lite.
   Jaha. Där ser man. Jag passade på att ta några stapplande steg för att visa vem som är äldst. Mest ändå så krävde jag att bli buren av miss E- Kuba stylish.

Efter detta besök gick vi själva iväg på besök, hem till han som är född på samma dag som jag och hans mamma. Där fortsatte jag min lek med att sno napp. Jag blev också avundsjuk på hans fina leksaker och sångbok, men insåg att det skulle bli svårt att snatta med mig något hem utan att det märktes. Dessutom blev jag ju bjuden på både russin och kex. Då får man vara lite snäll tillbaka.  

Tisdagen började med att jag såg till att farsan fick dricka sitt kaffe kallt igen. Tror jag ska göra det till en vana, han blir inte så nöjd då nämligen.
   Dagen fortsatte med att farsan drog fram dammsugaren för att städa av lägenheten och jag bestämde mig för att ha en praktisk lektion i att allt jobbande inte måste vara effektivt utan kan vara roligt istället. Farsan höll inte med. Det hindrade nu inte mig från att stänga av dammsugaren, dra ur sladden, hålla i munstycket och klättra upp på dammsugaren och ramla ned. Aj.
   Sedan fick jag min första utskällning av farsan. Medan han gick på toaletten passade jag nämligen på att banka med den stora spegeln mot väggen. 
   "Nej", ropade han, "Gör inte så!". 
   Varpå jag bankade hårdare. Eftersom han för tillfället var lite upptagen kunde han inte göra så mycket annat än att fortsätta ropa nej. Det var skoj tycker jag, att höra farsan skrika.

Denna fick jag inte banka med. Man kan tydligen få den i huvudet.

På eftermiddagen gick jag på mitt första besök hos tandläkaren. Där fick jag inte träffa tandläkaren, utan enbart en tandskötare. Nu var inte det så lite. Jag gillade henne, så pass att jag satte mig i hennes knä. Det var tydligen väldigt ovanligt, de flesta ungar brukar vara blyga. Vi fick information om hur mina tänder ska skötas och så. Hoppas farsan lyssnade för jag gjorde det då inte. Jag har förövrigt sex stycken tänder nu, alla vassa.
   Så fort vi kom hem från besöket så plockade farsan fram tandtråd till sig själv. Allt för att spela bror Duktig.

Sprutor i benet

I onsdags var det dags för ett besök till BVC igen. Det var faktiskt ett tag sedan jag var där och vägde och mätte mig. I början var det ett himla tjat om det där, men nu har det lugnat ned sig betänkligt. Men, nu var det alltså dags igen. Jag tänkte att det skulle vara roligt att komma tillbaka dit, men borde ha anat oråd redan från start. Första tecknet på att något otäckt skulle hända var att farsan skulle flexa någon timme från jobbet för att möta upp morsan och mig i väntrummet. Andra tecknet var att morsan blev riktigt sur när han inte kom i tid och det tredje tecknet var att hon blev tvärsur då det visade sig att han glömt bort det hela. Farsan satt tydligen i något slag möte och glömde helt bort morsan och mig. Snyggt gjort.

Fast det allvarligaste, och tillika det fjärde tecknet, på att inte allt stod rätt till var att han såg till att bli skjutsad snabbt som ögat till BVC och kom instormande med andan i halsen. Detta verkade göra morsan lättad och det får nog anses vara ytterligare ett tecken på att jag borde reagerat. Det sjätte och sista tecknet var att vi inte bara träffade den gamla vanliga barnmorsketanten utan även en annan tant, som var barnläkare eller nåt.

Trots alla dessa tecken så satte jag mig beredvilligt i farsans knä. Fatta att jag blev blåst... PANG! Så hade de tryckt in två feta sprutor i benen på mig. Jävlar, va ont det gjorde!

"Det är för ditt eget bästa", försökte morsan trösta mig med, "Så du inte blir sjuk. Vaccination kallas det."
   Du kan va en vaccination, morsanjävel. Farsan kan va en vaccination. Hela skiten kan va...

Jag fick hämnas genom att skrika mig fördärvad och ge dessa två quislingar dåligt samvete. Lura mig så där. Och inte blev jag nåt friskare av den där "vaccinationen". Nä, jag blev sjuk och fick feber. Just snyggt det. Nu vill jag hämnas. 20 minuters skrik räcker inte som straff. Jag ska nog få min hämnd. Ge mig den.

Stockholmsbesök och onsdagsskrik

Ikväll har jag roat mina föräldrar genom att skrika som fan, hur länge som helst. Jag var liksom arg på nåt. Inget bestämt direkt, det var en mer odefinierad känsla. Ibland kan det vara så, att man har frustration eller nåt inombords och att det måste ut... Pappa blev jätteglad då jag skrek och skrek och spottade ut nappen var femte sekund där jag låg på hans arm. Han tvingades plocka upp den från golvet hela tiden. Morsan å sin sida stannade så länge hon bara kunde i tvättstugan. Jag har varit väldigt populär.

Det kan ha varit så att jag innehade ett uppdämt behov av att straffa farsan lite eftersom han har jobbat så mycket den sista tiden. Varje dag har han varit iväg och tagit hand om andra barn än mig och den enda dagen han inte jobbade så skulle han sitta för sig själv och göra skolarbete. Jag har allt varit lite arg på honom. Hålla på och jobba på det sättet.

Då har jag ändå blivit löjligt bortskämd och gullad med, för under helgen som varit har vi haft besök från Stockholm. En kompis till morsan har varit här. Hon försökte typ ersätta farsan eller nåt (han var ju inte närvarande som sagt). Första gången hon höll mig var jag allt lite rädd för att hon skulle tappa mig, för hon höll mig ganska taffligt. Lite valhänt sådär. Men på slutet av vistelsen kändes det bekvämt. Hon kan nog bli nåt ändå.

Detta är min friss. En ligga-på-armen-svett-frisyr:

Undrar om jag ska få för mig att vråla något i natt? Kanske, kanske inte...