Skönt häng

Det här med väder. Vilket tjat det är om det bland de vuxna. De senaste veckorna har jag hört flera glada utrop om att våren är här och att det är så härligt, så härligt. Jag har också hört farsan buttert säga att det fortfarande är vinterkallt.
"En solig eftermiddag gör ingen vår", muttrar han.

Själv nöjer jag mig med att konstatera att vädret är föränderligt. Ibland är det varmt och soligt och ibland är det grått och kallt och ibland regnar det. Typ, så.
   Jag har i alla fall lärt mig att morsan och farsan gärna vill gå ut när solen skiner och inte så gärna när det blåser kallt. Då får jag stanna inne. Jag bestämmer helt klart för lite själv. Åtminstone vad gäller min fysiska placering. Å andra sidan trivs jag rätt gott var jag än befinner mig. Regniga dagar passar exempelvis utmärkt till att rulla runt i morsans och farsans säng. 

Rull utan livlinor kallar jag den leken. Kan gå hur som helst. Fast det är inte alltid jag får hålla till i den stora sängen, oftast är jag lite ovarsamt placerad på golvet. Antingen på en filt i vardagsrummet eller på köksgolvet. Tänk vad gött det ska bli när jag kan gå och klättra själv. Nu får jag nöja mig med att rulla runt då jag vill förflytta mig. Det gör jag i och för sig väldigt bra. Och mycket. Och skickligt.

 

Ännu en sak jag lärt mig är att göra pruttljud med munnen. Det är farsan som lärt mig det. Så nu roar jag mig själv och mina föräldrar med att pruttljuda i tid och otid. Inte minst efter att först ha pruttat med baken. Jag är som ett eko av mig själv kan man säga.