Utflykt till Styrsö

I fredags var jag på utflykt till Styrsö med morsan och farsan. Det var soligt och flera plusgrader ute och vid sådana tillfällen blir uppenbarligen mina föräldrar som tokiga. Ingen tid får spillas utan vi måste ut, ut, ut på utflykt. Inte mig emot. Jag tycker om utflykter. 
   Fast jag är inte överdrivet förtjust i att hela tiden behöva ligga ned och kolla upp i det blå. Därför bestämde jag att jag skulle sitta upp i vagnen. Jag ville ju se havet och vassen och båtarna och fiskegubbarna och flakmopparna och resultaten av kusingiftermålen.

Så här satt jag och spanade i vagnen.

Vi hittade en fin liten vik på den södra änden av ön där vi satte oss för att fika. Här har jag fotat den. Viken alltså. 

Farsan och jag klev ut i vattnet också. Det vill säga- farsan bar mig medan han själv trampade runt på sandbotten. Han kunde gå i vattnet för han hade på sig ett par goretex-skor. Även då slängde jag iväg ett foto på mitt livs första tång och det fina mönstret i sanden. 

På lördagen sedan var vi bortbjudna på våffelkalas hos Hultarna. Det var jätteskoj! En sak var säker och det var att deras son hade mycket roligare leksaker än vad jag har. Jag vill ha roligare leksaker. Ge mig det.
   Då vi skulle gå hem ville jag inte vare sig ligga ned eller sitta upp i vagnen. Jag ville bli buren. Först fattade inte morsan och farsan vad jag ville, men jag skrek tills de förstod. Ibland vill man ha koll på allt man passerar. Farsan tyckte också det var en bra idé, hela vägen hem. Särskilt när jag kastade mig från sida till sida och blev extra tung. Man skulle kunna säga att jag visade dem vem som barn och vilka som är vuxna och vem som bestämmer. Det kan de ta med sig till tysk-läkaren nästa gång.