1-års kalas

I lördags hade morsan och farsan ordnat med ett kalas för mig. Jag fyllde ju för flera veckor sedan egentligen, men morsan tyckte inte att jag blev firad ordentligt då eftersom vi var på Kuba och ingen annan vi känner var där. Hon sa att jag var värd ett stort kalas. Fast egentligen ville nog morsan bara ha en massa presenter och saker. Inte mig emot.
   Helgen började med att farmor och farfar kom hem till oss. De gav mig presenter redan dagen innan kalaset. Föredömligt agerat, tycker jag. Sedan bråkade farmor med farsan och sa att han inte barnsäkrat lägenheten ordentligt. Farsan i sin tur skyllde på morsan.
 "Hon vill inte flytta runt på saker och så", sa han."Hon tycker det blir fult då".
   Jag tror jag börjar kunna se ett mönster över samspelet mellan vuxna...

På kalaset kom det massor av människor och jag fick massvis av presenter. Jag försökte hinna leka med så många av presenterna som möjligt, så jag hann inte med att underhålla gästerna så mycket. Det fick morsan och farsan göra åt mig. Det borde de ju kunna klara av tänkte jag, eftersom båda har sådana där prat-jobb.

Morsan hade ordnat med kakbuffé och tvingat farmor, mormor och gammelmoster att baka kakor och bullar. Farsan åkte på att tillverka tårtorna. Han var mycket stolt över det kubanska temat.

Svart och rött som 26 juli-rörelsen och två tårtor som liknade den kubanska flaggan men också loggan för CDR. Han håller alltid på den. Aldrig kan han bara slappa till det. Vi skulle också spelat kubansk musik på kalaset, men glömde den lilla detaljen cd-spelare. Här är förövrigt jag och morsan på Kuba:

Hur som helst fick inte jag äta så mycket av vare sig kakor eller tårtor. Bär och grädde var allt jag fick. Nu gjorde inte det så mycket. Jag hade skoj ändå.