Jag måste säga att Kuba levererat. Jag har nämligen varit väldigt omtyckt där. Vart vi än gick eller stod så blev jag oerhört uppmärksammad. Folk slog ut med sina händer, slängde iväg kyssar och ropade "Mi cielo". Mest kvinnor förstås, men också män och barn. Ibland ville de bära på mig också. Ganska ofta faktiskt. Det gällde främst serveringspersonal på caféer och restauranger, de bar runt på mig och visade en massa saker. Jag har sett fler kök på Kuba än vad morsan och farsan någonsin kommer att få se. Den första veckan i Havanna blev jag så omtalad att folk ropade mitt namn när vi spatserade runt i kvarteren närmast vårt casa. Sånt gör gott för självförtroendet. Farsan påstår att jag i genomsnitt dragit igång tre ägglossningar per dag. Han blev extra road när det var unga par som gullade med mig. Han säger att han kunde utläsa både glädje och skräck i killens ögon. Glädje för att han då visste hur kvällen troligen skulle sluta, fast skräck för att han också förstod vad själva syftet med det avslutet skulle vara. Morsan å andra sidan säger att farsan vulgariserar min popularitet med sistnämnda kommentar.
Det finns en viss oro hos mina föräldrar att jag införskaffat mig fula vanor på Kuba. Inte mitt fel i så fall. Jag kan inte rå för att folk ville bära på mig så fort jag tittade, log mot dem och sträckte upp armarna. Nu vill jag att det ska hända hemma i Sverige också. Morsan tror inte det, säger hon.
Jag kan heller inte lastas för att jag vant mig vid att sova mellan morsan och farsan hela natten. Nu vill jag nog fortsätta ha det så. Tills jag blir tonåring. Inte heller mitt fel att jag blivit avvänjd bilbarnstol. Jag har aldrig gillat att sitta i en sådan och nu när jag vant mig vid kunna klappa föraren i nacken ståendes i morsans eller farsan knä vill jag fortsätta ha det så.
Farsan säger att jag blivit en bebis-diva och att han hoppas att jag kommer växa ifrån de barnsliga ovanorna illa kvickt.
"Det där håller ändå inte i längden", säger han. "Det är bättre du koncentrerar dig på att börja prata så någon annan än du själv förstår vad du säger".
En sak som var riktigt svårt att förstå sig på var de två olika pengasystem de har på Kuba. En valuta mer för kubaner och en mer för turister kan man säga. På vissa ställen och för vissa saker kan man inte betala med den ena valutan och på andra ställen och för andra saker kan man inte betala med den andra valutan. En av valutorna kallas för Moneda National och den valutan som turister kan växla till sig på bankerna heter convertible pesos och avstavas CUC$. Ibland då man frågade vad något kostade kunde de svara:
"It´s five CUC$".
Det tyckte farsan var roligt varje gång eftersom det då lät som om de sa något som betyder något helt annat på svenska. Vissa barnsligheter växer man tydligen aldrig från vad det verkar.
Det finns en viss oro hos mina föräldrar att jag införskaffat mig fula vanor på Kuba. Inte mitt fel i så fall. Jag kan inte rå för att folk ville bära på mig så fort jag tittade, log mot dem och sträckte upp armarna. Nu vill jag att det ska hända hemma i Sverige också. Morsan tror inte det, säger hon.
Jag kan heller inte lastas för att jag vant mig vid att sova mellan morsan och farsan hela natten. Nu vill jag nog fortsätta ha det så. Tills jag blir tonåring. Inte heller mitt fel att jag blivit avvänjd bilbarnstol. Jag har aldrig gillat att sitta i en sådan och nu när jag vant mig vid kunna klappa föraren i nacken ståendes i morsans eller farsan knä vill jag fortsätta ha det så.
Farsan säger att jag blivit en bebis-diva och att han hoppas att jag kommer växa ifrån de barnsliga ovanorna illa kvickt.
"Det där håller ändå inte i längden", säger han. "Det är bättre du koncentrerar dig på att börja prata så någon annan än du själv förstår vad du säger".
En sak som var riktigt svårt att förstå sig på var de två olika pengasystem de har på Kuba. En valuta mer för kubaner och en mer för turister kan man säga. På vissa ställen och för vissa saker kan man inte betala med den ena valutan och på andra ställen och för andra saker kan man inte betala med den andra valutan. En av valutorna kallas för Moneda National och den valutan som turister kan växla till sig på bankerna heter convertible pesos och avstavas CUC$. Ibland då man frågade vad något kostade kunde de svara:
"It´s five CUC$".
Det tyckte farsan var roligt varje gång eftersom det då lät som om de sa något som betyder något helt annat på svenska. Vissa barnsligheter växer man tydligen aldrig från vad det verkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar