Leka lekar

Idag känner vi oss lite krassliga farsan och jag så därför håller vi oss inomhus och softar. Annars är att leka lekar det bästa sättet att spendera sin tid på. Jag försöker göra det hela tiden. Ibland får jag med mig farsan på tåget också. Det enda är att han är lite fantasilös när det gäller lekandet. Lite konservativ sådär. Han ska alltid dra iväg mig till lekplatser och liknande. Jag behöver ingen särskild plats för att leka, jag kan leka överallt. Särskilda platser är för töntar.
   Här är ett foto på mig då jag drar iväg längs med den  fotbollsplan som kallas Gröna vallen. Borta vid träden ligger den lekplats dit farsan hade tagit mig. Jag sprang därifrån.

Någon dag senare tog han mig till en annan lekplats. Jag lämnade den också.

Jag kan inte nog poängtera att en inte behöver en massa fancy gungor och rutschkanor och grejs för att ha kul. En av mina roligaste lekar har till exempel varit den då farsan har på sig mina strumpor. Crazy stuff.

Nu är det höst igen

Mina föräldrar håller på att rusta sig och mig inför kommande årstider. De säger att de behöver förbereda sig mentalt på mörkret och kylan som smyger sig på, men för min del handlar det om att köpa nya och varma kläder. Vattentäta ska de vara också för annars blir jag blöt. Jag behöver nya kläder- ge mig det.
  Jag har förvisso fått en ny tröja som jag tycker är en fräck sak med tåg, hus och båthamnar på.

Tröjan har även en tuff berg- och dalbana på sig.

Den får mig att tänka på tivolit jag och farsan besökte när vi var på Kuba medan morsan var iväg och dök. Ibland är det inte farten och nedförsluten som är det otäcka med berg- och dalbanor utan skrangligheten. Synd bara att farsan inte lät mig åka i den. Vilken fegis...

På Kuba behövde jag hur som helst inga kläder annat än för syns skull. Det var nämligen sommarsäsong i tropikerna. Ljuvligt.

 

Love bites

I morse skrek farsan åt mig. Han skrek högt samtidigt som han slog hårt i soffans armstöd. Jag blev rädd och började skrika och gråta tillbaka. Är det verkligen okej att leva om på det sättet mot sin dotter? Som bara är 13 månader gammal? Jag tycker inte det. Allt jag gjorde dessutom var att smyga upp längs med soffbordet, på vilken farsan lagt upp sina fötter samtidigt som han drack sitt morgonkaffe, och hugga in på hans vänstra stortå. Jag bet ju inte ens allt jag hade. 
   Medan farsan tröstade mitt gråt försökte han skyla över sitt beteende med att han var tvungen att skrika och slå på något eftersom han dels inte kunde sparka, så som reflexen ville att han skulle göra, och dels för att han inte kunde mota bort mig eftersom han hade en full kaffekopp i ena handen. Vilket snack på den. Han var dum. Punkt. Dessutom vet han om att jag får en massa nya tänder och att de växer så det knakar om det och att jag därmed bara måste få bita i saker. Vuxentår är ju också de bästa betten, en härlig konsistens!

När vi inte kärleksbits eller gastar åt varandra leker vi roliga lekar som sig bör. Jag har hittat ännu fler dragsaker som farsan får dra längs lägenheten. Bland annat en fin-fin tax och en nyckelpiga. Men mest av allt har jag letat fram en vagn som går att sitta och bli skjutsad i. Här kan man se mig sträcka mig efter Beda, min svarta panter med gröna ögon:

Tänk- en solig dag.

Farsan tycker också att det är en rolig lek. Det säger han varje gång jag släpar fram vagnen från bakom en massa saker i rummet längst bort i lägenheten.
   "Ooh, du har tagit fram den roliga vagnen igen", säger han och sträcker på ryggen av pur glädje.