Snö och skit

Nu är det vinter minsann. Det är alldeles väldigt jättekallt och det snöar konstant. Vet inte vad jag tycker om det direkt, men kanske vädret har potential. Enligt farsan ska vi ut och känna på snön i morgon. Då får jag mig en bättre bild av det hela för hittills har jag bara fått titta på snön från vagnen, vilket varit lagom skoj.
   Vi gick till Stadsmuséet idag tillsammans med Ruff och hans farsa. Medan vi stod nere vid entrén och väntade på att bli upplockade fick farsan höra några sanningens ord från en norrländsk gubbe. Fyra gånger sa han åt farsan att ta på mig en mössa eftersom det var kallt ute.
   "Här i Göteborg blåser det kallt från havet."
Jaså gör det det, svarade farsan. Det hade han aldrig kunnat gissa. Jag gillade gubben för han ville mig väl. Farsan förhöll sig dock avvaktande. 
   På muséet jagade jag alla äldre barn jag såg. De blev nästan lite rädda för mig eftersom de verkade tycka att jag knuffades. Jag ville ju bara kramas. Är alla sjuåringar så fega?

I helgen som var firade vi först morfar på hans 60-års dag. Jag var vaken till halvtolv. Ta mig tusan. Tårta åt jag också. Ta mig fan. Jag försökte också busa med mina morbröder, men de är tyvärr träiga som få. Nåja, de kanske växer till sig. 
   På söndagen var jag hemma hos mormor och bakade kaka. Morsan och farsan lämnade mig där och drog iväg på egna äventyr. Det gjorde mig ingenting, jag hade jätteskoj med mormor och kakorna. Fast jag straffade dem i alla fall genom att vara skrikig hela vägen hem och genom att hålla farsan vaken mellan 03-05 på natten. Det är kul att straffa. 

Pensionärsresa

Igår tog farsan ut mig till en lekplats. Det har han inte gjort på ett litet tag så det kändes fräscht kan man säga. Nedsläppt på lekplatsen följde jag min vanliga rutin: 
   Först gungade jag i 20 sekunder, sedan flörtade jag med någon annan unges morsa och grävde förstrött i sanden under någon minut för att slutligen springa bort från lekplatsen och ut på de fria ytorna bredvid. Härliga tider!

Förra veckan tog farsan med mig hem till hans föräldrar. Det är min farmor och farfar, fast de hela tiden kallar sig för mormor och morfar. Antagligen för att skapa förvirring. De lever ett pensionärsliv.
   "Det blir som att åka till Florida sånär som på vädret och husvagnarna", sa farsan i bilen på väg dit. Ja, redan innan vi svängt vår första sväng ut ur Majorna började han tugget. Jag förstod inte mycket av det snacket och valde att somna så fort jag kunde istället för att sedan sova nästan hela vägen fram. När jag vaknade var det första jag hörde farsan säga:
   "...och så finns det inga alligatorer". Som om han aldrig slutat prata. 
   Det visade sig dock att finns ankor där. Jag gillar ankor. Vi var iväg och matade dem, för det är sånt man gör när man hälsar på pensionärer och låter dem bestämma sysselsättningen. De fick korvbröd av oss. Jag åt också lite av bröden.

Det var roligt att leka med farmor och farfar, men bara så att farsan inte skulle börja tro att han skulle få den där nästan-Florida-semestern klängde jag extra mycket på honom. Det uppskattade han mycket. 

   

Leka lekar

Idag känner vi oss lite krassliga farsan och jag så därför håller vi oss inomhus och softar. Annars är att leka lekar det bästa sättet att spendera sin tid på. Jag försöker göra det hela tiden. Ibland får jag med mig farsan på tåget också. Det enda är att han är lite fantasilös när det gäller lekandet. Lite konservativ sådär. Han ska alltid dra iväg mig till lekplatser och liknande. Jag behöver ingen särskild plats för att leka, jag kan leka överallt. Särskilda platser är för töntar.
   Här är ett foto på mig då jag drar iväg längs med den  fotbollsplan som kallas Gröna vallen. Borta vid träden ligger den lekplats dit farsan hade tagit mig. Jag sprang därifrån.

Någon dag senare tog han mig till en annan lekplats. Jag lämnade den också.

Jag kan inte nog poängtera att en inte behöver en massa fancy gungor och rutschkanor och grejs för att ha kul. En av mina roligaste lekar har till exempel varit den då farsan har på sig mina strumpor. Crazy stuff.

Love bites

I morse skrek farsan åt mig. Han skrek högt samtidigt som han slog hårt i soffans armstöd. Jag blev rädd och började skrika och gråta tillbaka. Är det verkligen okej att leva om på det sättet mot sin dotter? Som bara är 13 månader gammal? Jag tycker inte det. Allt jag gjorde dessutom var att smyga upp längs med soffbordet, på vilken farsan lagt upp sina fötter samtidigt som han drack sitt morgonkaffe, och hugga in på hans vänstra stortå. Jag bet ju inte ens allt jag hade. 
   Medan farsan tröstade mitt gråt försökte han skyla över sitt beteende med att han var tvungen att skrika och slå på något eftersom han dels inte kunde sparka, så som reflexen ville att han skulle göra, och dels för att han inte kunde mota bort mig eftersom han hade en full kaffekopp i ena handen. Vilket snack på den. Han var dum. Punkt. Dessutom vet han om att jag får en massa nya tänder och att de växer så det knakar om det och att jag därmed bara måste få bita i saker. Vuxentår är ju också de bästa betten, en härlig konsistens!

När vi inte kärleksbits eller gastar åt varandra leker vi roliga lekar som sig bör. Jag har hittat ännu fler dragsaker som farsan får dra längs lägenheten. Bland annat en fin-fin tax och en nyckelpiga. Men mest av allt har jag letat fram en vagn som går att sitta och bli skjutsad i. Här kan man se mig sträcka mig efter Beda, min svarta panter med gröna ögon:

Tänk- en solig dag.

Farsan tycker också att det är en rolig lek. Det säger han varje gång jag släpar fram vagnen från bakom en massa saker i rummet längst bort i lägenheten.
   "Ooh, du har tagit fram den roliga vagnen igen", säger han och sträcker på ryggen av pur glädje.

Ett järngrepp

Nu börjar jag få farsan dit jag vill ha honom. Han har mallat sig och sagt till alla han kommit åt att det är slappt att vara föräldraledig. Nu börjar han veta bättre.
   Igår när vi var ute på promenad ställde jag till med en riktig cirkus. Jag ville kliva nedför en stentrappa utan att farsan larvade sig och skulle hålla mig i händerna. Jag försökte vifta bort honom, men gubben gav sig ändå inte av. Självklart blev jag irriterad. Att inte respektera min vilja. Jag började skrika och tjuta. När farsan dessutom bar iväg med mig i ett fåfängt försök att finta bort min ilska genom ett miljöombyte fann jag det för gott att göra en markering. Jag slängde mig på backen och tjöt så att snoret sprutade ur näsan. I femton minuter höll jag på och jag kunde börja ana skräcken i farsans ögon. Han gillade inte läget.

När vi sedan kom hem letade jag upp en fin leksak som jag fick av morsan på min födelsedag:

Snigeln rör sig jätteroligt, som en mätarlarv, när man drar den i snöret. Roligast är det när någon annan går runt och drar i snöret så att jag kan titta på. Farsan var hygglig och gick med den flera varv runt lägenheten, fast efter ett tag började han pusta och klaga på att snöret var för kort och att han blev trött i ryggen . Så fort jag tittade åt ett annat håll försökte han smita iväg och ställa sig vid spisen istället. Jag ville att han skulle fortsätta dra snigeln, så jag började grina. Vips! så var han tillbaka och drog i snöret. Han vågade inte chansa på att jag skulle urarta igen. Jag har kopplat ett järngrepp.

På kvällen sedan letade morsan fram en till nästan likadan leksak med ett ännu kortare snöre, så idag har jag bett farsan att dra båda samtidigt:

Vi har gått en massa varv lägenheten. Jätteskoj tycker jag! Farsan pratade inte så mycket under tiden förutom något mutter om dålig kroppshållning. Han slutade i vart fall inte gå runt förrän jag bestämde mig för att leka med något annat, vilket jag inte gjorde i första taget. När han återtog sin plats i soffan undslapp han sig:
  "Dagar som denna älskar jag din mor extra mycket".
 

 

Fritidssysslor

För er som glömt bort det kan jag berätta att man som liten medborgare på inte ens ett år fyllda har ganska mycket fritid. Alla mina dagar består av fritidssysslor. Så hur fyller jag upp mina dagar då? Jo, jag försöker att bara göra roliga saker. Det är till exempel roligt att titta på morsan och farsan när de grimaserar och gör fula ansikten och håller på. Roligt är det också att titta på spårvagnar och att flörta med främlingar. Fast roligast av allt är det att leka. De senaste veckornas favoritlekar är följande:

1. Dra i yuccapalmen som står på golvet i hörnet. Då springer morsan och farsan fram och hindrar mig. Förr eller senare kommer jag dock lyckas dra omkull den.

2. Riva ut allt jag kommer åt från diverse hyllplan, skåp och lådor. Köksgrejorna som smäller bra, böckerna och skivorna som man kan vispa runt med och morsans noggrant hopvikta kläder, vilket får henne att morra.

3. Slå i toalettdörren åt olika håll. Står den det minsta öppen sopar jag igen den. Hårt. Ibland sparkar jag upp den på vid gavel också, så att den drämmer i kanten på bokhyllan. Hårt, såklart.

4. Peka med min pekfingrar på olika saker.

5. Dra bort alla kantskydd som morsan och farsan satt upp för att jag inte ska slå mig i huvudet. Egentligen vet jag att det är dumt, men det är så lockande. Jag bara liksom greppar och drar.


6. Bitas.


7. Åla på golvet efter morsan var hon än är eller ska. Gärna lite gnälligt sådär.

En månad

Idag har jag på datumet levt i en månad, 31 dagar, eller fyra hela veckor + tre dagar som man sa på MVC. Det har varit en bra månad om jag får säga det själv. Visserligen har den senaste veckan innehållit husrenovering i vårt hus. Fastighetsägaren bygger nya lägenheter på nedre plan och de borrar och hackar så det dånar i alla våra väggar, hela dagarna. Morsan har varit riktigt sne på skiten och tvingat ut mig i regn och rusk bara för att komma undan ljudet. Farsan har också varit arg och gormat om vilka idioter han tycker det är som planerat denna renovering (tydligen har de hållit på att renovera i omgångar istället för att fixa allt på en gång).

Den senaste veckan har även inneburit att farsan börjat jobba igen. Då är det tydligen lite känsligare det här med nattsömnen. Inget jag tagit någon direkt hänsyn till än så länge, kan man säga. Även om han är rätt trött då han kommer hem från jobbet så har han både tid och lust att leka med mig. Härom dagen lekte vi till exempel eremitkräfta: