Det är ändå helt okej med dagis. Jag har roligt där. Fast samtidigt tycker jag att inga föräldrar ska få lämna bort sina barn under dagen helt ostraffat. Morsan fick till exempel dåligt samvete och blev ledsen över mitt förra inlägg. Inte helt fel.
"Det var så seriöst. Och hårt.", gnydde hon.
Ibland är livet på det sättet morsan. Bara att öva dig på känslan. Det kan hända att jag blir mer av ett storskaligt problem i framtiden. Hittills har allt handlat om små vardagsbekymmer. Snart har jag mer allvarliga saker på g.
Som förra veckan när jag slog ut en flisa från ena framtanden. Det gjorde inte ens ont på mig. Morsan blev ändå förskräckt. Hon gillar inte defekter. Och inte när saker händer med mig utanför hennes kontroll. Hon får öva sig som sagt, för jag kan ju inte hålla på att ta ansvar för hennes reaktioner när jag har ett liv att leva.
Det blev farsan som fick ta mig till tandläkaren, som sa att jag inte skulle använda napp de närmsta veckorna. Attans. Det var förstås något av ett bakslag. Inget jag räknat med.
Nu när jag gått på dagis ett tag och lekt med andra leksaker än de jag varit van vid hemifrån har jag insett hur föråldrade mina leksaker är. Det är inte många av dem som jag tycker är kul längre. Jag har mest bebisgrejer. Även morsan och farsan har börjat inse det så igår köpte de hem en leksaksspis. Den kan nog bli skoj att leka med. Om det bara fanns några kastruller också.
Morsan har också försökt roa mig med andra saker, som att klä ut mig i antingen för stora kläder eller i för små kläder. Eller genom att blåsa upp ballonger fast vi inte har några ballonger.
"Det märks att du jobbar på en ungdomsmottagning", sa farsan då.
"Det var så seriöst. Och hårt.", gnydde hon.
Ibland är livet på det sättet morsan. Bara att öva dig på känslan. Det kan hända att jag blir mer av ett storskaligt problem i framtiden. Hittills har allt handlat om små vardagsbekymmer. Snart har jag mer allvarliga saker på g.
Som förra veckan när jag slog ut en flisa från ena framtanden. Det gjorde inte ens ont på mig. Morsan blev ändå förskräckt. Hon gillar inte defekter. Och inte när saker händer med mig utanför hennes kontroll. Hon får öva sig som sagt, för jag kan ju inte hålla på att ta ansvar för hennes reaktioner när jag har ett liv att leva.
Det blev farsan som fick ta mig till tandläkaren, som sa att jag inte skulle använda napp de närmsta veckorna. Attans. Det var förstås något av ett bakslag. Inget jag räknat med.
Nu när jag gått på dagis ett tag och lekt med andra leksaker än de jag varit van vid hemifrån har jag insett hur föråldrade mina leksaker är. Det är inte många av dem som jag tycker är kul längre. Jag har mest bebisgrejer. Även morsan och farsan har börjat inse det så igår köpte de hem en leksaksspis. Den kan nog bli skoj att leka med. Om det bara fanns några kastruller också.
Morsan har också försökt roa mig med andra saker, som att klä ut mig i antingen för stora kläder eller i för små kläder. Eller genom att blåsa upp ballonger fast vi inte har några ballonger.
"Det märks att du jobbar på en ungdomsmottagning", sa farsan då.
 |
| Ballongen |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar