Sms-konversation

Jag befinner mig i skogen. Mitt i det utdöende norrländska inlandet- den historiska parentesen. Konservatismens andra vagga. Den första är den vagga som söver överklassen. Likheterna är många även om livsförhållandena är åtskilda via ett avgrundsdjup. Jämtland, mitt arv. Hur konstigt är inte det?

Jag har de senaste dagarna skjutsats fram per snöskoter. Jag har rullats fram i snöfall och träffat jägare och andra bakåtsträvare. Jag har också fikat med släkten. Den här delen av släktträdet pratar mycket även om dess grenar hänger i en norrländsk skugga.

Idag har morfar varit i Strömsund på ett skogsförsäljarmöte. Bara en sådan sak. Morsan och jag har under tiden vandrat samhällets små gator upp och ned. I snöglopp. Morsan pratade med farsan ett tag i telefonen. Han sa att det är vårsol hemma i stan. Tänk den som fick sol... De hade också en sms-konversation som jag lyckades slå ned ögonen på:

Nu har Klara och jag fikat på ett hak med ett tiotal gubbs i keps, flanellskjorta och blåbyxor. Alla satt tysta vid varsitt bord när vi kom men när vi gick hade samtliga gullat med Klara och pratat väder (bristen på snö) med mig. Den thailändska städerskan har också hunnit berätta allt om sina förlossningar och om sin skilsmässa från Leif. Livet som exotisk främling på besök i skogen :)

Leif... Och så säger de att norrlänningar är svårpratade. Det behövs bara ett barn för att låsa upp deras hjärtan och tungor. En gaisare. Men... var är uzbekerna?

Vi står farsan svaret skyldigt på den sista, högst berättigade frågan. För vi for iväg från Strömsund, samhället vid vattendraget i skogen, tillbaka till huset bredvid kalhygget mitt i skogen. På en plats där ingen längre bor. Förutom en skogstokig bonde och hans son.

 

Mot vintern

Gäsp. Idag har jag fått gå upp tidigt. Inte så mycket tidigare än vanligt i och för sig, men oftast brukar det vara frivilligt. Idag blev jag istället upptvingad av morsan. Vi ska tydligen åka iväg. Vi ska åka med morfar till Jämtland och visa upp oss för den delen av släkten och samtidigt ...eeeh? Ja, jag vet helt ärligt inte vad tanken är. Det enda jag förstått är att vi lämnar ett vårligt Majorna för att möta vintern i Norrlands inland. Varför, morsan, varför?

När detta publiceras sitter jag på ett flygplan norrut medan farsan redigerar denna text. Det är min första flygresa. Morsan är orolig för att jag ska få ont i öronen. Löjligt, tycker jag. Hon kan oroa sig för sig själv. Om jag skulle oroa mig för något är det för att få lappsjukan under denna vecka i skogen. Och farsan, vad ska hända med honom när vi bara drar så här?