Mot vintern

Gäsp. Idag har jag fått gå upp tidigt. Inte så mycket tidigare än vanligt i och för sig, men oftast brukar det vara frivilligt. Idag blev jag istället upptvingad av morsan. Vi ska tydligen åka iväg. Vi ska åka med morfar till Jämtland och visa upp oss för den delen av släkten och samtidigt ...eeeh? Ja, jag vet helt ärligt inte vad tanken är. Det enda jag förstått är att vi lämnar ett vårligt Majorna för att möta vintern i Norrlands inland. Varför, morsan, varför?

När detta publiceras sitter jag på ett flygplan norrut medan farsan redigerar denna text. Det är min första flygresa. Morsan är orolig för att jag ska få ont i öronen. Löjligt, tycker jag. Hon kan oroa sig för sig själv. Om jag skulle oroa mig för något är det för att få lappsjukan under denna vecka i skogen. Och farsan, vad ska hända med honom när vi bara drar så här?

 

Lucia

Min första luciadag. Farsan och jag gick upp hyfsat tidigt och lät morsan vara kvar i sängen. Det blev sedvanligt häng i soffan. Morgonens nyhetsprogram på tv sattes på. Farsan läste tidningen på internet. Inget nytt under solen alltså. Men, så helt plötsligt, dök det upp ett luciatåg i rutan. Mitt allra allraste första luciatåg! Då bytte farsan snabbt som attans kanal.

"Blöö, va tråkigt", rosslade han ur sig.  
   Sedan försökte han distrahera mig genom att hissa upp mig mot taket. Det är ju väldans skoj förstås, men det kan man ju leka med vilken tid och dag som helst på året. Inte nödvändigtvis när jag har chansen att bevittna mitt första luciatåg.

Mitt i allt det steg morsan yrvaket ut ur sovrummet. Det första farsan sa då var att han och jag precis var i färd med att skapa ett eget luciatåg för henne och att det var synd att hon vaknade innan vi hann väcka henne.

   

Vem försöker han lura egentligen?

Tidig söndag

Jag somnade rätt tidigt igår trots att det var lördag. Redan på eftermiddagen sov jag hårt och rejält. Därför så var jag ganska utvilad arla morgon idag. Utvilad och uttråkad eftersom både morsan och farsan envisades med att försöka sova. Till slut lyckades jag väcka båda två genom att fejka magknip med tillhörande skrik. Morsan tog mig först på promenad genom lägenheten. Det hade varit trevligt om inte hennes syfte med promenaden varit att försöka få mig att somna om. Jag ville ju inte sova. Så därför drog jag upp farsan ur sängen istället och fick honom att sätta på datorn och SVT-play. Jag hade lust att se Mia Skäringers show Dyngkåt och hur helig som helst, så jag sa åt honom att ge mig en tv-stund i soffan. Ge mig den, sa jag.

Sagt och gjort, vi bänkade oss i soffan. Det var bara det att jag somnade visst ett tag mitt i föreställningen (sorry farsan)och vaknade inte förrän Mia avslutade föreställningen med att sjunga en gammal Olle Ljungström låt. Det gjorde hon riktigt bra tycker jag, låter lite som Steget: