Passaporte

I dagarna kom så det pass jag var iväg och fixade för ett litet tag sedan. Farsan fick cykla iväg och hämta det. Jag sa:
- Hörrö du farsan, nu får du masa dig och hämta mitt pass. Jag vill ha det på stört. Ge mig det.

Egentligen förstår jag mig inte på det här med pass. Varför ska man behöva ha ett sånt? Vore det inte bättre om man bara skippade det där med gränser och medborgarskap och lät folk förflytta sig så mycket de vill? Det tycker jag allt. 
   Men nu är det inte så och då får jag istället glädjas åt mitt pass. Det blev fint tycker jag:

Farsan säger att jag ser ut som en groda på kortet. Han är som vanligt ett under av taktfullhet. Men, min gode far, jag ser visst inte ut som en groda. Du måste förväxla mitt ansikte med mönstret på mina kläder. Där är det grodor. Och de är fina, så det så.

Vi ska tydligen åka till Paris (på tal om grodor) i vår. Det ska bli kul! Jag har aldrig varit i Paris nämligen. Min första vistelse utanför Sveriges gränser kommer alltså bli i Frankrike. Att de vågar efter farsans tidigare förutsägelser om att jag kommer träffa en partner från Frankrike. Att de vågar...