Julen 2011

Nu har jag firat min första jul. Det var en helt okej upplevelse får jag säga. Inte för att jag förstår varför man gör sig detta besvär och skapar denna uppståndelse egentligen. Kanske jag begriper det bättre den dagen jag också får lov och lust att frossa i mat och godsaker, så som mina kära föräldrar gjorde. Annars tycker jag att man kan skippa en massa runtomkringsaker och gå på klapputdelningen direkt. Här har jag fotat ett foto just innan jag började få mina julklappar:

Det är en tomte av plast som syns i bilden. Farsan säger att den alltid varit med. Som om han skulle veta det. Han har ju själv inte alltid varit med. I bilen upp till farmor och farfar, där vi firade jul i år, så räknade morsan och farsan på hur länge sedan det var han firade jul på självaste julafton. Det var visst sex eller sju år sedan. Han verkar inte tycka det är så viktigt med julen farsan. Morsan däremot, hon är galen i julen. 
  Jag får fundera på vems inställning jag ska ta efter i framtiden. Det kan vara så att antalet och kvaliteten på mina julklappar är det som kommer fälla avgörandet för hur jag tänker förhålla mig till julafton. Vi kan väl säga att ingenting blev avgjort i år i alla fall. Mera klappar av denna sort och jag kan tänka mig att bli lika galen som morsan: 

Mina kusiner var med och firade julen också. De är skoj, men också fasligt skrikiga. Jag fick knappt ro att ta mina sedvanliga tupplurar. Lite störd blev jag allt. Såpass så att jag blev tvungen att skrika tillbaka. Den smällen fick farsan ta hand om. Fast det var väl i princip det enda han gjorde under helgen också. Det och att svära i kapp med mina kusiners pappa. Vilket språk de använder de där två... Obelevat, sa morsan. Fast när hon sa så svarade farsan med att säga "God jul kuk". Moget.

Saker jag gillade med julen:
- klapparna
- kusinerna

Annars har det mycket kvar att bevisa, julfirandet.

Farsan första fars dag

Idag har det varit fars dag. Det är första gången i mitt liv jag är med på en sådan. Och, inte nog med det, min farsa har heller aldrig själv varit farsa på en fars dag tidigare. Jag tänkte jag skulle överraska farsan genom att fira honom. Sagt och gjort- han såg inte den komma. Att han blev så förvånad gjorde alla mina bestyr värda besväret, trots att hela den här fars dags grejen bara är kommersiellt skit. Jag valde dock att svälja månglarnas bete denna gång. 

En present till farsan levereras.

Min plan var att smyga ut i köket och duka upp en frukost fylld av presenter och våfflor med grädde och sylt medan han låg och latade sig antingen i sängen eller i soffan. Gubben jobbade ju till 01:00 dagen innan så jag tänkte att det inte skulle vara så svårt. Men gissa vem som vaknade först? Inte morsan i alla fall... henne fick jag väcka så hon skulle kunna hjälpa till att distrahera farsan och fixa med våffeljärnet. Vi donade runt i köket under tiden farsan aningslöst slappade i soffan.

Det blev jättebra alltihop! Jag gav bort en kaffemugg till farsan:

Han blev sjukt nöjd och imponerad över min driftighet. Sedan flörtade jag friskt med honom under hela förmiddagen och avslöjade inte för ett ögonblick att morsan varit hyfsat behjälplig under proceduren. Jag har fått en väldans massa kramar och pussar i gengäld.

Men det räcker inte till farsan. Jag vill också få ett riktigt fir, med presenter och uppståndelse. Ge mig ett fir.