Julen 2011

Nu har jag firat min första jul. Det var en helt okej upplevelse får jag säga. Inte för att jag förstår varför man gör sig detta besvär och skapar denna uppståndelse egentligen. Kanske jag begriper det bättre den dagen jag också får lov och lust att frossa i mat och godsaker, så som mina kära föräldrar gjorde. Annars tycker jag att man kan skippa en massa runtomkringsaker och gå på klapputdelningen direkt. Här har jag fotat ett foto just innan jag började få mina julklappar:

Det är en tomte av plast som syns i bilden. Farsan säger att den alltid varit med. Som om han skulle veta det. Han har ju själv inte alltid varit med. I bilen upp till farmor och farfar, där vi firade jul i år, så räknade morsan och farsan på hur länge sedan det var han firade jul på självaste julafton. Det var visst sex eller sju år sedan. Han verkar inte tycka det är så viktigt med julen farsan. Morsan däremot, hon är galen i julen. 
  Jag får fundera på vems inställning jag ska ta efter i framtiden. Det kan vara så att antalet och kvaliteten på mina julklappar är det som kommer fälla avgörandet för hur jag tänker förhålla mig till julafton. Vi kan väl säga att ingenting blev avgjort i år i alla fall. Mera klappar av denna sort och jag kan tänka mig att bli lika galen som morsan: 

Mina kusiner var med och firade julen också. De är skoj, men också fasligt skrikiga. Jag fick knappt ro att ta mina sedvanliga tupplurar. Lite störd blev jag allt. Såpass så att jag blev tvungen att skrika tillbaka. Den smällen fick farsan ta hand om. Fast det var väl i princip det enda han gjorde under helgen också. Det och att svära i kapp med mina kusiners pappa. Vilket språk de använder de där två... Obelevat, sa morsan. Fast när hon sa så svarade farsan med att säga "God jul kuk". Moget.

Saker jag gillade med julen:
- klapparna
- kusinerna

Annars har det mycket kvar att bevisa, julfirandet.