Okej. Nu blommar det allt i asfalten. Morsan och farsan har kommit på att jag inte längre får sova i deras säng. Istället ska jag skaka galler i något de kallar för spjälsäng. Hallå?! Vad hände med familjegemenskapen egentligen? De säger att det räcker med att vi sover i samma rum. Ja, tillsvidare alltså, för jag är inte dum. Jag fattar nog att det där andra rummet där alla mina kläder och leksaker finns och som även innehåller en säng med höga kanter (a.k.a fallskydd) är ett rum de så småningom tänker förpassa mig till. Detta kommer inte ske utan motstånd, kan jag lova.
Dessvärre så är de trixiga och luriga mina föräldrar. Första natten som de satte sin jävulska plan i verket så gjorde de det mitt i natten. Då var det omöjligt att inte råka somna och på det viset ge dem rätt, så att säga. Ett olycksfall i arbetet. Så lätt kommer det inte att gå i fortsättningen. Jag ser fram emot att ställa till ett herrans liv. Får inte jag sova där jag vill så kommer ingen att få sova.
Dessvärre så är de trixiga och luriga mina föräldrar. Första natten som de satte sin jävulska plan i verket så gjorde de det mitt i natten. Då var det omöjligt att inte råka somna och på det viset ge dem rätt, så att säga. Ett olycksfall i arbetet. Så lätt kommer det inte att gå i fortsättningen. Jag ser fram emot att ställa till ett herrans liv. Får inte jag sova där jag vill så kommer ingen att få sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar