Skit på flit

Ingen dag utan utveckling. Jag börjar få bättre och bättre koll på hur jag ska röra på mina olika kroppsdelar. När jag tänker att jag vill pilla farsan i skägget så klarar jag faktiskt av att styra handen till skägget hans. Sedan må det vara hänt att jag boxar mer med näven än vad jag petar med fingrarna, för jag är där i alla fall och jag är där med vilje.

Starkare i benen har jag också blivit. Jag kan nu inte enbart kicka farsan hårt, utan jag kan också stå på dem. Ja, jag behöver hjälp förstås, men benen viker sig inte likt kokt spaghetti längre. Som de gör på barnsliga två månaders bebisar.

Jag sover också själv i min spjälsäng hela nätterna igenom. Jag gillade verkligen inte det påhittet först, men har kommit fram till att den förändringen är mig till godo. Nu slipper jag bli sjösjuk varje gång morsan eller farsan ska till att vända på sig. Jag sover skönare helt enkelt. Fast jag tänker fortfarande hämnas dem för att de bestämde detta över mitt huvud. Ifall jag inte kommer på någon bra hämnd nu, så kan jag ju alltid dra till med knark i tonåren.

Men mest av allt så har jag börjat kunna krysta ut bajs med vilje. Tidigare kom det bara skit när jag minst anade det. Det bara fladdrade till i blöjan och sedan var det klart. Här om dagen, medan farsan dansade loss framför mig och samtidigt fixade frukost till morsan, så gjorde jag det med flit. Jag tänkte "nu ska här skitas" och så började jag krysta så att jag blev alldeles röd i ansiktet. Oj, vad jag stånkade. Sedan brakade det till rejält. Det kom skit på flit. Till och med farsan blev stolt. Inte morsan lika mycket när vi återberättade episoden.