Dubbelt upp

Igår var jag med morsan på BVC för ett så kallat drop in besök. Hon tyckte det var dags för mig att bli vägd och mätt. Inte för att jag förstår varför riktigt, jag har la den vikt och den längd jag har. Du får vad du ser helt enkelt, morsan. Fast vuxenvärlden verkar tycka det är viktigt med siffror och nummer och då får man bjuda till lite. Jag väger 6640 g och jag är nu 64 cm lång. Så nu väger jag alltså dubbelt så mycket som dagen då jag föddes och jag är 14 cm längre än då. Det händer grejer. Farsan börjar tycka att jag kommit upp i en bra träningsredskapsvikt och med det menar han att han använder mig som sitt träningsredskap. Han svingar mig från sida till sida och tränar på så sätt magmusklerna. 
 Inte riktigt klok. Han är galen. Undrar om man inte borde anmäla en sådan sak till barnombudsmannen egentligen? Jag skulle göra det på stört om jag bara haft ordning på tungan och ifall det inte hade kittlat så gött i magen när han svingar mig.

Kanske jag bara ska låta udda vara jämt, för jag har utvecklat en ny repertoar på mitt digra vara-i-vägen-på-natten-nummer. Jag kan nu inte bara sparka hårt utan jag kan även rikta mina sparkar väl. I går natt så tjongade jag till farsan i revbenen så att det sjöng om det. Jag har ju ändå haft detta som en målsättning ett tag nu, vilket gör att jag känner en viss stolthet över kunskapen. Farsan när ju dessutom en dröm om att jag ska bli kickboxare och då är det lika bra han vänjer sig. Det är det här du får om dina drömmar slår in, farsan. Jag ska de dig din dröms uppfyllande redan i natt igen farsan. Jag ska ge dig den.