Då har man hunnit fylla tvåsiffrigt också. Jag är över tio dagar gammal. Det är något av en milstolpe. Mina föräldrar har gått från att säga att jag är några få dagar gammal till en vecka gammal till dussinet fullt. Börjar kunna gamet nu. Jag vet hur dagarna ser ut. Allt börjar bli vant. Och då vet ju alla att det är dags för en förändring.
Jag har börjat vara vaken de timmar som vuxna människor generellt tycker det är göttigast att sova på. Ungefär vid halv tre på natten vevar jag igång. Sedan håller jag på fram till förmiddagen. Ligger någon av morsan eller farsan för nära i sängen tjoffar jag till dem med nävarna. Rakt i plyret bara. Jag sparkar ganska friskt också, men benen har jag inte fått någon koll på än så det blir uteslutande luftsparkar. Fast så fort jag kan så kommer jag nog lägga till en och annan känga i deras magar på repertoaren. Räcker inte detta kvadrupla boxande för att hålla dem vakna så ackompanjerar jag kickarna med ett överdrivet stånkande. Ungefär som vissa kvinnliga tennisspelare. Allt för att störa motparten.
"Ligger du och jollrar?", sa farsan i natt då jag väckte honom 02:38. Han lät söt på rösten och presterade sin mest inställsamma min. Den som betyder att han diggar mig.
Fyra timmar och ett par vandringar med mig i famnen runt lägenheten senare suckade han mest. Även morsan misströstade efter att dessutom hunnit amma mig två gånger, med tillhörande blöjbyten, under den tiden.
"Jag måste få sova. Kan inte du ta med henne ut till soffan?", vädjade hon till farsan.
Sagt och gjort, vi fick bege oss till soffan (eftersom farsan inte kunde med annat än att toffla lite). Väl i soffan somnade jag snabbt på farsans mage eftersom man måste vila upp sig efter ett väl genomfört nattpass. Jag måste säga att dygnen är bra mycket roligare nu än innan. Nu när jag kontrollerar dem in i minsta detalj, menar jag. Fattar inte vad jag höll på med innan. Bara lät dagarna passera utan att agera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar