Tredje helgen i mitt liv

Just nu genomlever jag den tredje helgen i mitt liv. Det är den tredje lördagen i mitt liv i dag. Efter denna dag kommer jag aldrig mer kunna säga "detta är den tredje lördagen i mitt liv" och efter helgen kommer jag aldrig mer kunna säga att jag befinner mig i den tredje helgen i mitt liv. Jag tycker det är lite sorgligt att tiden är så förgänglig, att dagar och stunder aldrig kommer åter. Hur ska man någonsin kunna förhålla sig till det? Spelar det någon roll vad man gör i nuet när nuet ändå bara kommer bli förpassat till dåtid?

Kanske jag skulle sluta upp med att vara vaken på nätterna när nästan ingen annan är vaken. Småtimmarnas stillhet väcker så många tankar om livet, döden och sammanhangen. Det är på något sätt lättare att leva och befinna sig i nuet då det finns en massa annat brus som upptar och stimulerar diverse sinnesfickor. Det tomma rummet kan ju göra vem som helst galen.

Tur då att mina föräldrar har svårt att sova någon längre tid när jag väl varit vaken ett tag. Går de inte upp av sig själva så stånkar jag ohämmat högt tills de tröttnar på att försöka sova. Ja, jag håller på med denna show ännu. 

   Väl vakna och igångsatta så brukar de kunna roa mig en hel del, vilket distraherar mig från att känna tidens flykt. Idag har till exempel farsan hunnit med att nästan snubbla över datorsladden när han sömndrucket släntrade genom lägenheten med mig på armen. Då fick jag chansen att snappa upp ett och annat nytt ord som jag ska plocka fram så fort tungan är redo att uttala ord. Sedan hann morsan med att spilla äggula över mig. Vilket kanske inte var så roligt i sig, men det var mycket underhållande att betrakta hennes dåliga samvete över att ha kladdat ned mig med spilld mat. Farsan drog vid tillfället något dåligt skämt om att jag var som en sådan där sushiflicka i Japan.

"Hon kan göra karriär som äggtjej", klämde han ur sig. "En levande serveringsbricka med olika slags ägg på."

Inte ett okej skämt farsan. Sexism kallas sådant.

Dagens roligaste var annars när farsan ansade sitt skägg. Han tyckte det var dags, särskilt eftersom han i morgon ska dra iväg till Oslo i några dagar. Då vill han se presentabel ut, säger han. Efter att ha uppehållit sig över toalettens handfat en stund kom han ut till morsan och mig för att visa upp sitt nyansade ansikte. Glad i hågen vände han sig till mig och sa att så här ser din pappa ut också ibland. Varpå morsan skällde ut honom. Han får inte klippa ned sitt skägg egentligen. Inte utan att be om tillåtelse i alla fall och aldrig för mycket. Inte en millimeter utan kontroll.

"Jag bestämmer la över min egen kropp", försökte farsan säga då.

Men, jag är ledsen herr farsa, det funkar inte så. Inte för snubbar som skämtar på andras kroppars bekostnad. Nu är det nog bäst du låter skägget växa yvigt igen.