Den här veckan har det hittills inte hänt mycket. Jag har varit inomhus och utomhus, jag har jollrat och jag har skrikit. Det är väl det. Typisk novembervecka helt enkelt. Eller, vad vet jag? De vuxna säger så i alla fall.
En sak som skilt sig denna vecka mot hur det brukar vara är att farsan varit på utbildning måndag- torsdag. Då har han varit tvungen att gå upp tidigt varje morgon. Vanligtvis har han en massa sovmorgnar eftersom han jobbar kvällspass, men inte så denna vecka alltså. Långa dagar har det varit för honom också, så han har sett rätt sliten ut på kvällarna. Igår till exempel somnade han framför tv:n, innan Sportnytt börjat. Jag märkte det, där jag låg och slumrade i hans knä. Inte ens kring farsan har det hänt så mycket med andra ord. Han har varit upptagen med att vara frånvarande och sömnig om vartannat.
Därför såg han jättemycket fram mot att få dra sig i sängen idag. Jätte, jättemycket. Så jag bestämde mig för att vakna med ett gallskrik 06:54. Både morsan och farsan vaknade med stressade hjärtklappningar. Äntligen hände det nåt! Att man ska behöva ta saken i egna händer.
Därför såg han jättemycket fram mot att få dra sig i sängen idag. Jätte, jättemycket. Så jag bestämde mig för att vakna med ett gallskrik 06:54. Både morsan och farsan vaknade med stressade hjärtklappningar. Äntligen hände det nåt! Att man ska behöva ta saken i egna händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar