Jag- en charmerande charmör

De senaste dagarna har jag släppt något på trycket här hemma och gett mina föräldrar en stund att andas på. Jag har hållit mig relativt lugn på nätterna, så att de fått sova rätt bra. Inte för att jag är snäll, utan för att öka mitt eget manöverutrymme. Mest av allt har jag flörtat en hel del med dem båda. Jag ler nästan varje gång de tittar på mig. Oj, vad jag ler. Då blir de helt saliga och gullar ihjäl sig framför mig.

Jag har dem som i en ask. Nu kommer jag kunna komma undan med nästan vad som helst den närmsta framtiden. Det räcker med att följa farsan med blicken, vrida lite på huvudet, le och prata bebisprat med honom så sjunger han lovsånger över mig. Så lätt. Ikväll har jag verkligen sockrat honom. 
   Vi får väl se på vilket sätt jag ska utnyttja min charm på i fortsättningen. Eller om jag byter taktik och blir en jobbigare variant. Svårt att bestämma sig för vilket som är mest givande. Det är ungefär lika roligt att hålla dem på tårna som att få en massa bekräftelse.

Nu vet jag i alla fall att mitt leende kan vara oerhört charmerande och att jag genom det kommer kunna få vad som helst.