Sprutor i benet

I onsdags var det dags för ett besök till BVC igen. Det var faktiskt ett tag sedan jag var där och vägde och mätte mig. I början var det ett himla tjat om det där, men nu har det lugnat ned sig betänkligt. Men, nu var det alltså dags igen. Jag tänkte att det skulle vara roligt att komma tillbaka dit, men borde ha anat oråd redan från start. Första tecknet på att något otäckt skulle hända var att farsan skulle flexa någon timme från jobbet för att möta upp morsan och mig i väntrummet. Andra tecknet var att morsan blev riktigt sur när han inte kom i tid och det tredje tecknet var att hon blev tvärsur då det visade sig att han glömt bort det hela. Farsan satt tydligen i något slag möte och glömde helt bort morsan och mig. Snyggt gjort.

Fast det allvarligaste, och tillika det fjärde tecknet, på att inte allt stod rätt till var att han såg till att bli skjutsad snabbt som ögat till BVC och kom instormande med andan i halsen. Detta verkade göra morsan lättad och det får nog anses vara ytterligare ett tecken på att jag borde reagerat. Det sjätte och sista tecknet var att vi inte bara träffade den gamla vanliga barnmorsketanten utan även en annan tant, som var barnläkare eller nåt.

Trots alla dessa tecken så satte jag mig beredvilligt i farsans knä. Fatta att jag blev blåst... PANG! Så hade de tryckt in två feta sprutor i benen på mig. Jävlar, va ont det gjorde!

"Det är för ditt eget bästa", försökte morsan trösta mig med, "Så du inte blir sjuk. Vaccination kallas det."
   Du kan va en vaccination, morsanjävel. Farsan kan va en vaccination. Hela skiten kan va...

Jag fick hämnas genom att skrika mig fördärvad och ge dessa två quislingar dåligt samvete. Lura mig så där. Och inte blev jag nåt friskare av den där "vaccinationen". Nä, jag blev sjuk och fick feber. Just snyggt det. Nu vill jag hämnas. 20 minuters skrik räcker inte som straff. Jag ska nog få min hämnd. Ge mig den.

Morsans bak luktar gott

Idag skulle jag egentligen åkt och tränat med morsan, men hon bangade ur. Sedan skyllde hon på mig och sa att jag hållit henne vaken så mycket under natten att hon behövde sova ut under förmiddagen. Istället för träning fick jag hänga med farsan i soffan, vilket inte ger sådär särdeles många aktivitetspoäng. Särskilt inte som jag låg och sov hela tiden. 

Så vad gör jag och morsan hela dagarna egentligen kan man undra då det ju verkar som vi sover mest? Jo, vi går på promenader ibland och vi sover hemma hos mormor ibland. Någon enstaka gång har vi varit i affären och ibland fikar vi på något café. Blandade grejer helt enkelt. Sånt som latte-morsor gör med sina barn.
   Fast igår bakade vi också. En massa bröd och en kaka. Jag gjorde väl i ärlighetens namn inte så mycket, mitt bidrag sträckte sig till att underhålla morsan medan hon flög runt mellan ugnen och hushållsassistenten. Det gjorde jag genom joller och sprattel. Vid ett par tillfällen avbröt jag henne och krävde att bli matad. Som sig bör.

Det luktade ljuvligt i hela lägenheten av morsans bak! Jag tyckte det skapade stor hemtrevnad. För övrigt känner jag mig mer och mer hemma i min lägenheten. Tror det beror på att jag i allt högre utsträckning satt min egen prägel på bostaden. Jag har spritt ut mina saker lite överallt, främst på golvet. Dessutom har jag mutat in olika delar av lägenheten med egenskapade minnen. Nästa inlägg så kanske jag ska visa runt alla platser jag har bajsat på utan att vara iklädd blöja. Det är en del ställen.

Nu längtar jag till den dagen jag också får äta av morsans brödbak. Nu får det allt växa fram en tand snart. Ge mig tänder.

06:54 hände det nåt!

Den här veckan har det hittills inte hänt mycket. Jag har varit inomhus och utomhus, jag har jollrat och jag har skrikit. Det är väl det. Typisk novembervecka helt enkelt. Eller, vad vet jag? De vuxna säger så i alla fall.

En sak som skilt sig denna vecka mot hur det brukar vara är att farsan varit på utbildning måndag- torsdag. Då har han varit tvungen att gå upp tidigt varje morgon. Vanligtvis har han en massa sovmorgnar eftersom han jobbar kvällspass, men inte så denna vecka alltså. Långa dagar har det varit för honom också, så han har sett rätt sliten ut på kvällarna. Igår till exempel somnade han framför tv:n, innan Sportnytt börjat. Jag märkte det, där jag låg och slumrade i hans knä. Inte ens kring farsan har det hänt så mycket med andra ord. Han har varit upptagen med att vara frånvarande och sömnig om vartannat.

Därför såg han jättemycket fram mot att få dra sig i sängen idag. Jätte, jättemycket. Så jag bestämde mig för att vakna med ett gallskrik 06:54. Både morsan och farsan vaknade med stressade hjärtklappningar. Äntligen hände det nåt! Att man ska behöva ta saken i egna händer.

Farsan första fars dag

Idag har det varit fars dag. Det är första gången i mitt liv jag är med på en sådan. Och, inte nog med det, min farsa har heller aldrig själv varit farsa på en fars dag tidigare. Jag tänkte jag skulle överraska farsan genom att fira honom. Sagt och gjort- han såg inte den komma. Att han blev så förvånad gjorde alla mina bestyr värda besväret, trots att hela den här fars dags grejen bara är kommersiellt skit. Jag valde dock att svälja månglarnas bete denna gång. 

En present till farsan levereras.

Min plan var att smyga ut i köket och duka upp en frukost fylld av presenter och våfflor med grädde och sylt medan han låg och latade sig antingen i sängen eller i soffan. Gubben jobbade ju till 01:00 dagen innan så jag tänkte att det inte skulle vara så svårt. Men gissa vem som vaknade först? Inte morsan i alla fall... henne fick jag väcka så hon skulle kunna hjälpa till att distrahera farsan och fixa med våffeljärnet. Vi donade runt i köket under tiden farsan aningslöst slappade i soffan.

Det blev jättebra alltihop! Jag gav bort en kaffemugg till farsan:

Han blev sjukt nöjd och imponerad över min driftighet. Sedan flörtade jag friskt med honom under hela förmiddagen och avslöjade inte för ett ögonblick att morsan varit hyfsat behjälplig under proceduren. Jag har fått en väldans massa kramar och pussar i gengäld.

Men det räcker inte till farsan. Jag vill också få ett riktigt fir, med presenter och uppståndelse. Ge mig ett fir.

Jag- en charmerande charmör

De senaste dagarna har jag släppt något på trycket här hemma och gett mina föräldrar en stund att andas på. Jag har hållit mig relativt lugn på nätterna, så att de fått sova rätt bra. Inte för att jag är snäll, utan för att öka mitt eget manöverutrymme. Mest av allt har jag flörtat en hel del med dem båda. Jag ler nästan varje gång de tittar på mig. Oj, vad jag ler. Då blir de helt saliga och gullar ihjäl sig framför mig.

Jag har dem som i en ask. Nu kommer jag kunna komma undan med nästan vad som helst den närmsta framtiden. Det räcker med att följa farsan med blicken, vrida lite på huvudet, le och prata bebisprat med honom så sjunger han lovsånger över mig. Så lätt. Ikväll har jag verkligen sockrat honom. 
   Vi får väl se på vilket sätt jag ska utnyttja min charm på i fortsättningen. Eller om jag byter taktik och blir en jobbigare variant. Svårt att bestämma sig för vilket som är mest givande. Det är ungefär lika roligt att hålla dem på tårna som att få en massa bekräftelse.

Nu vet jag i alla fall att mitt leende kan vara oerhört charmerande och att jag genom det kommer kunna få vad som helst. 


   

Besök, besök och besök

Flera gånger under mitt inte ens tre månader långa liv har jag snappat upp att vuxna verkar längta mycket efter helgen. "Vad skönt det ska bli med helg", hör jag folk säga när de passar min vagn då jag och morsan är ute och går. Även farsan har yppat något liknande någon gång. Han brukar i och för sig maskera det uttalandets något negativa klang genom att lägga till att han längtar efter att få hänga med mig. Fjäskare...

I förra veckan bestämde jag mig för att skrämma farsan lite. Då han kom hem från jobbet så flög han på mig som vanligt.

"Ge mig mitt barn!", sa han till morsan.

Han lade helt enkelt vantarna på mig. Då svarade jag med att börja gråta. Sedan gjorde jag så under resten av kvällen, farsan kom fram och ville gulla- jag började gråta. Han blev helt förtvivlad och trodde jag glömt bort honom. Det var skojigt. 

"Jag tror verkligen inte hon har glömt dig", sa morsan, "men om det skulle vara så, så blir det nog bättre till helgen när du hållit dig hemma ett tag."

Hon är ju kurator till yrket, så hon kan det där med att släta över och samtidigt inge hopp.

Jag har i alla fall fått grymt mycket uppmärksamhet från farsan under helgen. Och inte bara från honom, vi har haft en massa besök också. Mina kusiner har varit och hälsat på. De var mycket rörliga. Jag fick några fina presenter också, bland annat en teckning som föreställde ödlefiskar. Den gillade jag, för jag visste inte hur ödlefiskar såg ut innan. Med mina kusiner kom också min faster och hennes man (säger man ingift farbror då?). Herregud, vad gammalt faster låter. 

   Efter kusinbesöken hade vi ett besök till och sedan ett besök till. Det var väldigt trevligt. Lite mer strålkastarljus, tack! Så, till skillnad från vuxenvärlden, så har jag mer järn i elden under helgen och samtidigt en bra mycket softare tillvaro under vardagarna. Jag är inte direkt utvilad så här på måndag morgon. Ska bli skönt med lite vardag. Sa jag att mina kusiner var duktiga på att ta höga toner i hög volym?

Loranga, Masarin, Dartanjang, farsan och jag

Igår var det en riktig vardagskväll i November. Inte mycket hände och jag var lite uttråkad, på gränsen till grinig. Det roligaste som morsan och farsan tycktes komma på var att sätta mig i köket så att jag fick kolla på när farsan skulle hacka och steka grönsaker. Hisnande roligt.

   Jag bestämde mig för att protestera och faktiskt bli grinig på riktigt och börja gnälla ljudligt. Då fick jag äntligen lite extra uppmärksamhet. Farsan hoppade fram på köksgolvet och ställde sig rakt framför mig. Där började han dansa som tjyven Gustav i klippet här nedan. Oj, vad han svängde på benen! Det var så skoj så att jag inte kunde låta bli att skratta och rycka lite i både armar och ben. Jag har helt enkelt dansat min första dans. Sittandes och orytmiskt förvisso, men det passar just bra till tjyven Gustavs dans.

Alla människors första danser borde vara tjyven Gustavs dans. Nu vill jag ha tatueringar som han också. Jag vill ha tjyven Gustavs hud. Ge mig den.