Krabbdressad inför babysim

Det är inte klokt vad jag växer. Nya kläder blir gamla kläder på nolltid. Jag får inte plats i dem längre. Jag hade till exempel en jättefin uggledräkt som jag nu vuxit ur, för att inte tala om fiskdräkten som jag har på mig här när jag tränar nackmusklerna:

Fiskarna har jag också blivit för stor för. Det tycker jag är synd, för jag gillade den väldigt mycket. Allt växande är förstås inte av ondo. Till skillnad från bilden ovan så klarar jag med lätthet av att lyfta på nacken numera. Jag fixar till och med att rulla över från att ligga på mage till ryggen. Två gånger gjorde jag det igår. Då blev morsan så glad att hon hoppade runt och klappade händerna.

"Ännu ett steg i utvecklingen!", sjöng hon skrattandes.
Sansa dig lite morsan, försökte jag säga tillbaka. Min nyfunna rullteknik kommer kunna bli ett bekymmer för dig, exempelvis vid skötbordet.

Andra saker jag gör med morsan är att shoppa på internet. Hon är rätt giftig där, så pass att farsan bör ha lite bättre koll på de gemensamma utgifterna. Hur som helst hittade vi en underbar krabbdräkt på nätet (eller i nätet kanske man kan säga). 

Ge mig den, sa jag, och då köpte faktiskt morsan den också. Jag älskar min krabbdräkt! Den har också räkor, kräftor och fiskar på sig. Vem vill inte ha en plattfisk på sina kläder?

Krabba!

Det var väldigt bra tajming på det inköpet, för i morse var det dags för mitt första besök till en simbassäng, och då vill man ju vara korrekt uppklädd. Det är få förunnat att vara krabbdressad inför babysim. Men det var jag!

   Själva badandet gick la sådär om jag ska vara ärlig. Först var allt oerhört spännande med den nya, och väldigt varma, miljön och jag tänkte att det skulle bli toppen alltihop. Tyvärr så hade morsan och farsan glömt påminna mig om att äta en lagom stund innan badet, vilket ledde till att jag blev hungrig bara efter någon minut i vattnet. Då kinkade jag rejält, kan man säga. Vi fick gå upp och äta. Det tog ungefär halva badtiden.
   Jag hann i alla fall med några tag ryggsim och några tag bröstsim och några tag till eftersom vi skippade den något fåniga avslutningssången. Tänk att man alltid ska hålla på och hålla på så fort det är en barngrupp inblandad. De andra ungarna var dessutom flera månader äldre och ändå plaskade de i takt. Löjliga var de i all sin osjälvständighet.   

Den som inte badar djupt är en fegis.

Stockholmsbesök och onsdagsskrik

Ikväll har jag roat mina föräldrar genom att skrika som fan, hur länge som helst. Jag var liksom arg på nåt. Inget bestämt direkt, det var en mer odefinierad känsla. Ibland kan det vara så, att man har frustration eller nåt inombords och att det måste ut... Pappa blev jätteglad då jag skrek och skrek och spottade ut nappen var femte sekund där jag låg på hans arm. Han tvingades plocka upp den från golvet hela tiden. Morsan å sin sida stannade så länge hon bara kunde i tvättstugan. Jag har varit väldigt populär.

Det kan ha varit så att jag innehade ett uppdämt behov av att straffa farsan lite eftersom han har jobbat så mycket den sista tiden. Varje dag har han varit iväg och tagit hand om andra barn än mig och den enda dagen han inte jobbade så skulle han sitta för sig själv och göra skolarbete. Jag har allt varit lite arg på honom. Hålla på och jobba på det sättet.

Då har jag ändå blivit löjligt bortskämd och gullad med, för under helgen som varit har vi haft besök från Stockholm. En kompis till morsan har varit här. Hon försökte typ ersätta farsan eller nåt (han var ju inte närvarande som sagt). Första gången hon höll mig var jag allt lite rädd för att hon skulle tappa mig, för hon höll mig ganska taffligt. Lite valhänt sådär. Men på slutet av vistelsen kändes det bekvämt. Hon kan nog bli nåt ändå.

Detta är min friss. En ligga-på-armen-svett-frisyr:

Undrar om jag ska få för mig att vråla något i natt? Kanske, kanske inte...

Äntligen havet

Att det skulle behöva ta nästan två månader innan jag blev tagen till havsbandet. Det är ju skamligt. Första helgen efter min födelse var det svinvarmt. I slutet på augusti var det hyfsat varmt och under september och i början på oktober har det varit ljummet. Under denna tid blev det ingen tripp till havet. Nu är det i mitten av oktober och pisskallt. Då blir det en tur till havet. Bra planerat, jag är imponerad. Not.

Fotot här ovan föreställer en träddunge bestående av vindpinade träd. Mellan stammarna kan man se en glimt av havet. Jag tänkte ta en massa foton på havet, men det blev inte så. Det blåste för kallt helt enkelt. Jag pallade inte att ta fram kameran mer än en gång. Tur att farsan också fotade lite, så havsturen kunde bli lite mer dokumenterad:

Det är jag som är personen i den bruna overallen. Det är min brunbjörnsdräkt, rooooaar!

Vuxenfest och bakfylla

I helgen som var så besökte jag min första vuxenfest. Morsan och farsan hade blivit inbjudna till en vin- och ostkväll hos en gubbe som kallas för Happy Camper. Han har nog något annat namn också någonstans, men inget jag har uppfattat. Dessutom är det ett väldigt passande namn för den pajsaren tycker jag. Alla som har en uppstoppad ekorre i sin yuccapalm får tummen upp av mig. Jag borde ha en sån hemma, verkligen. Ge mig den.

I söndags, då jag lite smått bakfull, kollade på ett gammalt avsnitt av Mitt i naturen lärde jag mig att ekorrar blir 2- 3 år gamla. Det är inte så mycket. Tur då att man kan stoppa upp dem, så de får synas ett tag till. 

   Innan någon tillkallar socialtjänst och polis vill jag understryka att min bakfylla bestod i att morsan tryckte i sig för mycket ost. Oj, vad jag fått lida för detta tilltag. I nätterna två har jag haft mer gaser i magen än vad ryssarna har naturgastillgångar. Jag hade kunnat lösa världens energikris på egen hand tror jag. Det vill säga om mina gaser hade varit till salu. Det var de inte, inte denna gång, men jag undrar om inte farsan var lite sugen på att sälja av mig till högstbjudande klockan 03.48 i måndags morse.

För att inte tala om morsan då hon insåg att det inte blir mer ostätande innan jag slutat att amma.
"Det är som att vara fucking gravid igen", sa hon.

(Fast hon svor inte, det var mitt tillägg för att fräcka upp henne lite i denna blogg).

Sorry morsan, men du vet ju att det är så det måste bli eftersom en ostbakis dotter innebär ett familjelidande på grund av utebliven sömn...

Annars var det riktigt trevligt med vuxenfest. Så pass att jag inte kunde låta bli att hålla mig vaken hela kvällen för att insupa så mycket som möjligt av atmosfären. Mera sånt!

Pimp my ride

Både morsan och farsan har pyntat min vagn. Morsan har ägnat flera timmar åt att sy och montera upp en mobil som nu hänger över vagnen så att jag har något skoj att titta på. Jättefina figurer har hon skapat. Nu ska hon dessutom sy ihop skallror till mig. Farsan ägnade fem minuter inne i en affär och köpte en pryl som han sedan hängde i fronten på vagnen.

Morsan är allt bra snäll hon som tillverkar saker till mig. Hon har mitt bästa för ögonen. När hon förbättrar min vagn gör hon det i syfte att jag ska få ut någonting av det. Farsan däremot, han tänker bara på det yttre. När han pimpar min ride så är det mest för sin egen del. Att han förlorar fett på poäng är väl ett enkelt konstaterande vi kan göra. 

Likväl är det farsans utsmyckning som rönt mest uppmärksamhet på stan. Dagen morsan och jag åkte till Partille så mötte vi tre, av varandra oberoende, män som kom fram och kommenterade min vagns hänge. De tyckte det var fantastiskt med en så ung medlem till GAIS supporterskara. Sedan projicerade de några gram kärlek till mig, vilket gjorde både mig och morsan muntra.

Farsan däremot, började hoppa av glädje då vi återberättade det för honom. Han är uppenbarligen en ytterst enkel människa min farsa. Jag har klurat ut ett framgångsrecept för att få honom på gott humör. Ekvationen ser ut så här:

Dotter + GAIS = Glädje

Utsocknes

Idag har jag åkt utanför kommunen för första gången i mitt liv. Det var, något oväntat, inte speciellt spännande som upplevelse betraktat att resa bort från stan. Synd, för jag hade sett fram emot den dagen som något speciellt. En dag då jag sprängde gränser och beträdde ny mark. Tyvärr sprängs inga gränser genom att ta sig till Partille. Att det ens är en egen kommun är egentligen mer förvånande än att det blev mitt första resmål utanför Göteborg. Vem vet något om Partille?

Det var morsan som bestämde att jag skulle åka till en kranskommun utan egen identitet. Hon verkar inte ha någon utpräglad känsla för begivenheter direkt, om man uttrycker sig milt. Anledningen till denna försiktiga jungfruresa var att vi skulle hälsa på hos morsans arbetsplats. Först var det jätteskoj där för alla tittade och petade och höll om mig. De sa snälla och fina saker om mig och sådant kan man ju stå ut med. Fast ganska snabbt blev besöket rätt så tråkigt eftersom de vuxna började dricka kaffe, äta kaka och samtala. Det är verkligen inte mycket till underhållning att behöva lyssna på kuratorer när de samtalar med varandra.

Därför var det väldigt skönt att få åka hem igen. Det är inte värt att lämna Majorna om man inte ska åka till Hong Kong eller New York eller Indien eller nåt.