Julen 2011

Nu har jag firat min första jul. Det var en helt okej upplevelse får jag säga. Inte för att jag förstår varför man gör sig detta besvär och skapar denna uppståndelse egentligen. Kanske jag begriper det bättre den dagen jag också får lov och lust att frossa i mat och godsaker, så som mina kära föräldrar gjorde. Annars tycker jag att man kan skippa en massa runtomkringsaker och gå på klapputdelningen direkt. Här har jag fotat ett foto just innan jag började få mina julklappar:

Det är en tomte av plast som syns i bilden. Farsan säger att den alltid varit med. Som om han skulle veta det. Han har ju själv inte alltid varit med. I bilen upp till farmor och farfar, där vi firade jul i år, så räknade morsan och farsan på hur länge sedan det var han firade jul på självaste julafton. Det var visst sex eller sju år sedan. Han verkar inte tycka det är så viktigt med julen farsan. Morsan däremot, hon är galen i julen. 
  Jag får fundera på vems inställning jag ska ta efter i framtiden. Det kan vara så att antalet och kvaliteten på mina julklappar är det som kommer fälla avgörandet för hur jag tänker förhålla mig till julafton. Vi kan väl säga att ingenting blev avgjort i år i alla fall. Mera klappar av denna sort och jag kan tänka mig att bli lika galen som morsan: 

Mina kusiner var med och firade julen också. De är skoj, men också fasligt skrikiga. Jag fick knappt ro att ta mina sedvanliga tupplurar. Lite störd blev jag allt. Såpass så att jag blev tvungen att skrika tillbaka. Den smällen fick farsan ta hand om. Fast det var väl i princip det enda han gjorde under helgen också. Det och att svära i kapp med mina kusiners pappa. Vilket språk de använder de där två... Obelevat, sa morsan. Fast när hon sa så svarade farsan med att säga "God jul kuk". Moget.

Saker jag gillade med julen:
- klapparna
- kusinerna

Annars har det mycket kvar att bevisa, julfirandet.

Skit på flit

Ingen dag utan utveckling. Jag börjar få bättre och bättre koll på hur jag ska röra på mina olika kroppsdelar. När jag tänker att jag vill pilla farsan i skägget så klarar jag faktiskt av att styra handen till skägget hans. Sedan må det vara hänt att jag boxar mer med näven än vad jag petar med fingrarna, för jag är där i alla fall och jag är där med vilje.

Starkare i benen har jag också blivit. Jag kan nu inte enbart kicka farsan hårt, utan jag kan också stå på dem. Ja, jag behöver hjälp förstås, men benen viker sig inte likt kokt spaghetti längre. Som de gör på barnsliga två månaders bebisar.

Jag sover också själv i min spjälsäng hela nätterna igenom. Jag gillade verkligen inte det påhittet först, men har kommit fram till att den förändringen är mig till godo. Nu slipper jag bli sjösjuk varje gång morsan eller farsan ska till att vända på sig. Jag sover skönare helt enkelt. Fast jag tänker fortfarande hämnas dem för att de bestämde detta över mitt huvud. Ifall jag inte kommer på någon bra hämnd nu, så kan jag ju alltid dra till med knark i tonåren.

Men mest av allt så har jag börjat kunna krysta ut bajs med vilje. Tidigare kom det bara skit när jag minst anade det. Det bara fladdrade till i blöjan och sedan var det klart. Här om dagen, medan farsan dansade loss framför mig och samtidigt fixade frukost till morsan, så gjorde jag det med flit. Jag tänkte "nu ska här skitas" och så började jag krysta så att jag blev alldeles röd i ansiktet. Oj, vad jag stånkade. Sedan brakade det till rejält. Det kom skit på flit. Till och med farsan blev stolt. Inte morsan lika mycket när vi återberättade episoden.

Nya påhitt

Okej. Nu blommar det allt i asfalten. Morsan och farsan har kommit på att jag inte längre får sova i deras säng. Istället ska jag skaka galler i något de kallar för spjälsäng. Hallå?! Vad hände med familjegemenskapen egentligen? De säger att det räcker med att vi sover i samma rum. Ja, tillsvidare alltså, för jag är inte dum. Jag fattar nog att det där andra rummet där alla mina kläder och leksaker finns och som även innehåller en säng med höga kanter (a.k.a fallskydd) är ett rum de så småningom tänker förpassa mig till. Detta kommer inte ske utan motstånd, kan jag lova.

Dessvärre så är de trixiga och luriga mina föräldrar. Första natten som de satte sin jävulska plan i verket så gjorde de det mitt i natten. Då var det omöjligt att inte råka somna och på det viset ge dem rätt, så att säga. Ett olycksfall i arbetet. Så lätt kommer det inte att gå i fortsättningen. Jag ser fram emot att ställa till ett herrans liv. Får inte jag sova där jag vill så kommer ingen att få sova.

Lucia

Min första luciadag. Farsan och jag gick upp hyfsat tidigt och lät morsan vara kvar i sängen. Det blev sedvanligt häng i soffan. Morgonens nyhetsprogram på tv sattes på. Farsan läste tidningen på internet. Inget nytt under solen alltså. Men, så helt plötsligt, dök det upp ett luciatåg i rutan. Mitt allra allraste första luciatåg! Då bytte farsan snabbt som attans kanal.

"Blöö, va tråkigt", rosslade han ur sig.  
   Sedan försökte han distrahera mig genom att hissa upp mig mot taket. Det är ju väldans skoj förstås, men det kan man ju leka med vilken tid och dag som helst på året. Inte nödvändigtvis när jag har chansen att bevittna mitt första luciatåg.

Mitt i allt det steg morsan yrvaket ut ur sovrummet. Det första farsan sa då var att han och jag precis var i färd med att skapa ett eget luciatåg för henne och att det var synd att hon vaknade innan vi hann väcka henne.

   

Vem försöker han lura egentligen?

Dubbelt upp

Igår var jag med morsan på BVC för ett så kallat drop in besök. Hon tyckte det var dags för mig att bli vägd och mätt. Inte för att jag förstår varför riktigt, jag har la den vikt och den längd jag har. Du får vad du ser helt enkelt, morsan. Fast vuxenvärlden verkar tycka det är viktigt med siffror och nummer och då får man bjuda till lite. Jag väger 6640 g och jag är nu 64 cm lång. Så nu väger jag alltså dubbelt så mycket som dagen då jag föddes och jag är 14 cm längre än då. Det händer grejer. Farsan börjar tycka att jag kommit upp i en bra träningsredskapsvikt och med det menar han att han använder mig som sitt träningsredskap. Han svingar mig från sida till sida och tränar på så sätt magmusklerna. 
 Inte riktigt klok. Han är galen. Undrar om man inte borde anmäla en sådan sak till barnombudsmannen egentligen? Jag skulle göra det på stört om jag bara haft ordning på tungan och ifall det inte hade kittlat så gött i magen när han svingar mig.

Kanske jag bara ska låta udda vara jämt, för jag har utvecklat en ny repertoar på mitt digra vara-i-vägen-på-natten-nummer. Jag kan nu inte bara sparka hårt utan jag kan även rikta mina sparkar väl. I går natt så tjongade jag till farsan i revbenen så att det sjöng om det. Jag har ju ändå haft detta som en målsättning ett tag nu, vilket gör att jag känner en viss stolthet över kunskapen. Farsan när ju dessutom en dröm om att jag ska bli kickboxare och då är det lika bra han vänjer sig. Det är det här du får om dina drömmar slår in, farsan. Jag ska de dig din dröms uppfyllande redan i natt igen farsan. Jag ska ge dig den.

Glögg och annat

I veckan som var så bjöd farsan in sig själv, morsan och mig på glöggfest hos Mini och Kalasbyxan. Han är inte lite fräck farsan. Så här gick det till ungefär:

"Är jag hemma en fredagkväll till på sträcken så avlider jag", sa han. "Så jag tänkte vi kunde komma hem till er på fredag."

   Det finns en del grejer där som inte känns helt okej. Inte minst det där om att inte stå ut på hemmaplan. Håll dig borta då rå, gubbe.

Innan vi gick bort så drog vi ut på promenad runt Majorna, med ett stopp på Systembolaget. Först var vi nere vid vattnet och vände eftersom det blåste frejdigt och kallt, så då gick vi runt och bort till Västra kyrkogården. Där drog jag iväg ett foto. Detta är vad jag såg av kyrkogården:

Jag såg inte så mycket alltså. Däremot kunde jag hela tiden höra klirret från flaskorna med bubbel som låg under mig i barnvagnen. Ett klirr som skapade förväntningar inför kvällen.
   Kvällen blev mycket lyckad! Jag fick vara en hel del i fokus där jag låg i morsans och farsans knä om vartannat och jag fick hälsa på en katt. Faktum är att jag var vaken mest hela tiden. Farsan blev lite bladig av bubbelvinet och den av rom spetsade glöggen. Ingen fara på taket dock, han kunde både byta blöja och uppföra sig vid glöggbordet.
   Jag gillar vuxenfester. Kanske ska jag växa upp och bli en sådan där partyprinsessa? Då blir nog morsan stolt.